Nu har hösten kommit med regn och rusk på allvar. Det är i dessa tider ganska naturligt att man väljer att tänka tillbaka på sommaren. Och även om sommarvädret inte har varit det allra bästa så blir jag ändå varm av minnena. Anderstorp, Strängnäs, Jönköping och Gråbo. Alla dessa platser, plus några till, har gjort min sommar minnesvärd.
Tack till alla fantastiska människor som lägger ner så mycket tid och energi på att få dessa utställningar att bli av – och fungera. Och tack till alla som tar sig tid för att besöka dessa evenemang. För utan publik skulle det antagligen inte finnas många utställningar.
Vi har faktiskt en riktigt hög standard på våra evenemang här i Sverige. Det kommer även många besökare – och inte minst tävlande – från våra grannländer. Och det är ett mycket gott betyg.
Själv har jag tyvärr inte haft möjlighet att besöka några av våra grannländers träffar, men jag hoppas att kunna få tillfälle till detta under nästa år.
Varför?
Nu till lite ”allvarligare” saker.
Kanske är det så att våra politiker har börjat vakna. Enligt säkra källor så kommer det snart att börja hända saker inom de problemområden som vi så länge talat om. Om det kommer att innebära ett bättre konkurrensläge för oss inom svensk åkerinäring, är kanske för tidigt att sia om. För vis av erfarenhet har jag förstått att man bör vara ganska misstänksam mot alla politiska löften. Jag litar inte på ett ord förrän jag ser handling. Handling som jag anser att man hittills har varit fruktansvärt dålig på att visa.
Varför ska det behöva ta så lång tid att genomföra självklara förändringar? Varför ska det bli sådana långbänkar av att kunna lagföra utländska aktörer som inte följer lagen?
Varför har vi inte det allra mest självklara i världen – likhet inför lagen? Varför ska vi behöva be på våra bara knän och varför ska vi behöva lägga så enormt med tid på sådant som borde vara självklart för vilken civiliserad rättsstat som helst?
Det enda vi vill är att få möjlighet att verka på lika villkor i vägtransportbranschen?
Allas problem
För varje dag som går, tippas åkerier över kanten mot konkurs. Och det handlar alltså inte endast om nystartade, ej inarbetade åkeriföretag. Det kan vara gamla och väletablerade företag som inte längre orkar stå pall mot de åkerier som inte följer ”spelreglerna”.
Det vore intressant att höra den politiker som vill försöka sig på ett försvarstal i det här fallet.
På Elmia sa Ralf Ekdahl, åkeriägare från Skåne med fler än 500 anställda, att hade ni politiker skött ett åkeri lika illa som ni sköter Sverige, så hade ni gått i konkurs för länge sedan.
Finns det någon politiker som vill säga emot honom på den punkten?
Ju längre tid som går utan att politikerna på allvar tar tag i våra problem, desto fler åkerier går omkull. Och för varje havererat åkeriföretag ökar landets arbetslöshet.
Falska F-skattare och olaglig transportverksamhet utarmar inte endast vår yrkesförarbransch, för det drabbar ju ”bara chaufförer och åkerier”. Men för den breda allmänheten innebär det sämre vård, skola och omsorg. Varenda tia vi förlorar i skatteintäkt, betyder att våra äldre, eller skolungdomar, går miste om en liter mjölk till lunch. Varje falsk F-skattare som kör omkring i Sverige, betyder att en sjuksköterska får lämna sin anställning.
När i hela fridens namn, Fredrik Reinfeldt, ska du och dina kollegor i regeringen vakna?
Avslutningsvis, alla läsare, tänk på att det alltid finns någon som väntar på dig. Kör försiktigt i denna mörka årstid, så hörs vi snart igen!