Det har länge pågått en rättslig strid mellan dem som vill söka rentvå den ursprungligen för åtta mord dömde Thomas Quick (numera Sture Bergwall) och det gamla laget kring förre överåklagaren van der Kwast, som kämpar mot Quick och för sin egen starkt ifrågasatta heder.
Särskilt anmärkningsvärt känns det vara att tidigare justitiekanslern och numera ledamoten i Högsta domstolen Göran Lambertz engagerat sig så starkt. Inte minst för att han 2006 som dåvarande JK granskade vad rättsväsendet hade för sig mot Thomas Quick och i princip då gav alla beröm.
Vi är på väg mot en fullbordan av århundradets värsta rättsskandal i Sverige. Skandalen där påståenden om kvarstående misstankar torgförts på ett klart omdömeslöst sätt också efter det att Thomas Quick friats inom rättssystemet. Målen beträffande Thomas Quick kommer att vara aktuella också om hundra år, var så säker. Och då har journalisten, Hannes Råstam, som kämpade frenetiskt för Thomas Quicks sak hunnit vara död i, ja just det, etthundra år. Många gånger har Råstam, om det bara varit möjligt, haft skäl att vända sig i graven, stiga upp från densamma och aktivt på nytt med sin kompetens och envishet delta i den infekterade debatten.
Mutlagstiftningen har tidigare i Sverige inte utgjort något större hot mot de näringsidkare som dristat sig till att ägna sig åt korruption. På senare år (åtta år mer bestämt) har till exempel ingen näringsidkare åkt dig rättsligt för att ha mutat sig fram för att vara så ekonomiskt framgångsrik som möjligt internationellt.
Det kan ju bero på att polis och åklagare inte fungerat särskilt väl. Men det kan också ha sin orsak i en mindre väl fungerande lagstiftning. Det senare är nog den huvudsakliga orsaken. Tror jag. Kan säkert finnas skäl för rättslig skärpning därutöver.
Ny mutlagstiftning
Men nu är allt således förändrat på lagfronten. Sedan den 1 juli i år har vi en ny mutlagstiftning. Nu vilar ett tyngre ansvar på företagsledningarna och styrelserna. Det måste man tänka på som vd eller som styrelseledamot. Aktivitet och kontroll är vad som gäller! Det räcker inte med vackra ord i form av policys, där det högtidligt slås fast att i det här företaget accepteras ingen korruption. Nej, nu måste en kontinuerlig uppföljning och kontroll säkerställa att orden verkligen hålls också i praktiken. Är du företagare exempelvis inom åkeribranschen: hur har du det med agenter och mellanhänder? Vidlyftig representation? Gåvor? Hur kollar du dina agenter? Du måste vara aktiv i dina riskanalyser och i dina ständigt uppföljande kontroller. Som vd och styrelse måste ni ta reda på hur era agenter eller mellanhänder arbetar Du kan alltså inte stillatigande acceptera osunda affärssamarbeten och sedan skylla på att du inget visste och inget förstod. ”Det var det dj-ste. Hade jag ingen aning om” duger alltså inte som förklaring i ett polisförhör längre. Nu måste du ta tag i alla dina affärskontakter och akta dig för någon slags låt-gå-mentalitet.
”Som en pesthärd”
Med ny lagstiftning och med alerta åklagare och utredningsmän hos polisen kan det vara riktigt farligt att ägna sig åt korruption i någon form. Bra! Inte minst för att korruption för med sig en rad negativa effekter för många företagare och för hela samhället. Det är som en pesthärd. Ett samhälle där korruption fritt får breda ut sig skulle jag aldrig vilja leva i. Trist, oförutsebart och konkurrensbegränsande. Bidra också du genom att uppträda schyst och rättframt så bekämpar vi bäst korruptionen! Den får aldrig tillåtas att ens få fäste.
Därför är reformen så bra. Och du: fråga dig själv om du vill och kan kämpa för en näringsverksamhet helt fri från korruption!