För riktigt små barn anses det ibland ? till nöds ? kunna accepteras en viss våldsanvändning från deras sida för att de ska få igenom vad de vill. Det går att förstå att en ettåring saknar tillräckligt med ord för att hävda sig. Men sedan får det vara nog! Vi vill som föräldrar och vuxna nämligen lära barn att det aldrig lönar sig att använda våld eller hot om våld för att få en vilja igenom.
Föräldrar liksom alla vuxna har för övrigt ganska sent fått lära att det aldrig är tillåtet att slå ett barn. En självklarhet kan tyckas men det var det inte på 60-talet, då slag – rättmätigt ansågs det då i bestraffningssyfte – kunde utdelas både i skolan och i hemmen.
Vi kan ha tämligen lätt för att förstå att det kan vara nödvändigt i en hårdför diktatur att ta till vapen och göra uppror mot en diktator. Men i en demokrati saknas allt utrymme för att genom upplopp eller olika former av brott söka få någon form av vilja genomförd. Demokratins spelregler måste gälla – och följas – av alla. Demokratiska rättigheter att uttrycka opinion står alla till buds i form av yttrande-, förenings- och demonstrationsfrihet. Hur skulle det se ut om fackliga företrädare började kasta sten och bränna bilar om deras yrkanden skulle kullkastas? Strejk är det vapen som ytterst finns att ta till för dem.
”Förståelseattityd”
Likväl har stenkastning och bilbränder förekommit först i Husby och därefter på många andra platser i landet. Många har reagerat som jag med ett fullständigt fördömande. Men på sina håll – bland debattörer och andra – har det funnits med en förståelseattityd och att vi måste söka finna orsakerna och rätta till vad som gått snett.
Självklart finns det alltid skäl för analys. Men aldrig i tiden innan alla fått klart för sig att lagföring är vad som inträffar för dem som blir ertappade. Och efter fullständig genomgång av demokratins stöttepelare med redovisning av såväl allas rättigheter som skyldigheter.
I en demokrati kan man aldrig vinna något – bara förlora – om man använder våld eller hot om våld. Det måste vi informera om och slå fast ständigt. Vi alla. Och det måste också få straffrättsliga konsekvenser för dem som likväl bryter mot normerna och tar till stenar och tändmedel.
Vi vill ha frid
Hemtjänsten i Lysekil ska inte behöva ligga och trycka under bord i sina lokaler för att skydda sig från våldsverkare utanför. Lika lite som poliser eller brandmän ska behöva vara rädda för sina liv när stenbumlingar kastas mot dem.
Vi vill ha frid och lugn i Lysekil, Husby och Örebro liksom på alla andra platser där upplopp eller våldsverkningar förekommit.
Upprorsmakare och våldsverkare ska lära sig veta hut!
Minsta lilla lillfinger åt upploppsmakarna ger naturligtvis mersmak för ytterligare användande av oparlamentariska medel i syfte att uppnå fördelar. Och det ska ingen av dem lyckas med! Inte så länge vi lever i en demokrati. Här argumenterar och förhandlar man sig till eventuella fördelar. Eller demonstrerar. Tuffa ord må användas men inga knytnävar eller stenar. Åtgärder som i en hårdför diktatur kan leda till mångåriga fängelsestraff, till och med utan rättegång när regimen så tycker.
Låt stenarna ligga
Därför är debatten och informationen viktig om hur människor måste förhålla sig gentemot varandra i en demokrati med rika möjligheter till missnöjesyttringar. Men aldrig med stenar och bränder.
Alla berörda blir vinnare. Samhällsinvånarna, de misstänkta och alla som utsatts för brott. Stenarna blir liggande där de gör mest nytta. Och kommer inte haglande i luften mot tjänsteutövande personal som inte hunnit hem till sina skyddande bostäder.
Vi måste välja väg i vår demokrati och ständigt värna den.