Men polisen hade en hund med sig. Den känsliga nosen var också inriktad mot att upptäcka vad som kunde dölja sig uppåt i geografin. Alltså blev inbrottstjuven nesligt avslöjad. Polisen behövde inte hota med att såga ner trädet utan kunde bara uppmana honom att klättra ner om han inte föredrog att bli utväntad. Valet blev tämligen givet för boven. Längtan efter snar markkontakt blev för stor för att meningslöst sitta kvar där uppe.

”Kan urarta”

Det förhåller sig onekligen så att alltför många bovar kommer undan lagens långa armar. Åtminstone i ett kort perspektiv. På längre sikt är förutsättningarna betydligt sämre att klara sig om man väljer att slå in på en felaktig väg och leva yrkeskriminellt.
All mänsklig aktivitet ökar under den ljusare årstiden. Så även den kriminella. Det gäller alltså att hålla i prylar du vill ha kvar. Att låsa om sig räcker som bekant inte alltid. Inte heller med larm och grannsamverkan. Inte ens förhållandet att man befinner sig i sin bostad sovande på övervåningen hindrar aktiva tjuvar för att bryta sig in på jakt efter stöldbegärlig och lätt omsättningsbar egendom i bostaden. Att sådan form av bostadsinbrott är särskilt farlig för de boende säger sig självt. Ett uppvaknande kan – om det vill sig illa – urarta och leda till förödande våldbrottslighet där upptäckta inbrottstjuvar kan ta till grovt våld för att komma loss.

Integritetskränkande

Inbrott i bostad med folk hemma har därför enligt min uppfattning ett synnerligen högt straffvärde.
Även ”vanliga” bostadsinbrott ska straffas hårt. Brotten är – även när våld mot person alltså inte aktualiseras – djupt integritetskränkande och leder oftast till både frustration och meningslöst merarbete för dem som utsätts förutom de rent faktiska skadeverkningarna.
Inlåsta inbrottstjuvar begår inte inbrott. Inte under den tid straffverkställigheten pågår.
Det gäller också för den mörka årstiden.