Hur skulle du dömt i ett autentiskt fall med en nakenbadare? Tänk dig en lugn scen med en simbassäng där tre kvinnor och en flicka simmade omkring. De tränade simning och hade väl inte tänkt sig att något särskilt dramatiskt skulle inträffa. I en bastu intill hade en man enligt uppgift suttit och druckit alkohol. Till att börja med hade mannen kommit ut ur bastun med en handduk svept om sitt underliv och suttit och pratat med kvinnorna.
Mannen påstod att han glömt ta på sig sina badbyxor efter bastubadet och att han inte tänkte på det när han tog av handduken, tittade på kvinnorna en kort stund och hoppade ner i bassängen. Han hade inget uppsåt att ofreda kvinnorna genom sin nakenhet. Det var bara för att han var berusad som han råkade vara naken under handduken.
Kvinnorna uppfattade honom som en blottare. Inte konstigt kanske om vi tänker oss den klassiska bilden av en blottare: naken under en trenchcoat som plötsligt öppnas framför några överraskade kvinnor.
Rätt eller fel?
Åklagare väckte åtal mot nakenbadaren för sexuellt ofredande. Tingsrätten gick på åklagarens linje och biföll åtalet. Men nakenbadaren accepterade inte domen utan överklagade.
Hovrätten var mer försiktig. Man tog generöst hänsyn till mannens berusning. Fastän hovrätten inte alls ifrågasatte att kvinnorna och flickan i bassängen känt sig överrumplade och att situationen var obehaglig genom närheten till den nakne mannen, ansåg hovrätten det inte visat att mannen avsiktligen velat kränka deras sexuella integritet. Som en följd härav ogillade hovrätten åtalet för sexuellt ofredande.
Hur skulle du själv ha dömt? Som tingsrätten eller hovrätten? Ja, i tveksamma fall är det ju bättre att fria än fälla. Och man får väl betänka att i ett badsammanhang efter ett bastubad med alkoholförtäring är det kanske inte så långsökt att glömma ta på badbyxorna under den skylande handduken. Bevismässigt alltså rätt långt ifrån läget med blottaren på stan klädd endast i trenchcoat. Där blir det svårt för blottaren att hävda att han glömt ta på sig kläderna när han lämnade bostaden.
Arbetskläderna
Kläder spelar roll för oss människor i många skilda sammanhang. Det är inte riktigt fritt fram att vi går klädda som vi vill. Det går att avläsa vad vi jobbar med genom att studera klädseln. Nog skulle det väcka viss uppmärksamhet om en långtradarchaufför satt bakom ratten klädd i mörk kostym, vit skjorta och slips. Eller? Samma uppmärksamhet skulle så klart ägnas en ordförande i domstol iklädd blåställ.
Men en betydande lättnad har skett trots allt bland ämbetsmännen och ämbetskvinnorna. En domare, åklagare eller högre tjänsteman behöver inte ha kostym, skjorta och slips som man eller mörk dräkt som kvinna. Klädliberalism har kommit för att stanna. Så vem vet: snart finner vi kostymklädda chaufförer som äkta vägens riddare.