Jag har arbetat med problembilden sedan 2005 och jag ser endast marginella åtgärder för att höja säkerheten för transporter på väg. Efter att ha arrangerat den elfte Transportsäkerhetskonferensen för Sveriges Åkeriföretag i Örebro i oktober 2013, blir jag fundersam. Det fanns endast ett fåtal transportköpande företag på plats och dessa kom från hemelektronikbranschen. En representant från ett av dem, kom fram efter konferensen och uppgav att de har en minskning med 98 procent av antal angrepp mot deras transportflöden på väg.
Varför? Jo, de har ställt krav på sin speditör, som bland annat anlitar ett av Sveriges mest ifrågasatta åkerier, och de har fått en positiv återkoppling. Denna speditör, i samverkan med åkeriet, har vidtagit ett antal åtgärder som gör att säkerheten har ökat och stölderna minskat.
En annan transportköpare har följt polisens brottsförebyggande arbete sedan jag började med transportsäkerhetsarbetet. De har vidtagit ett antal åtgärder för att minska angreppen genom att bland annat tillhandahålla säkra uppställningsplatser för sina inkommande leveranser. Detta efter kritik från polisen om bristande säkerhet.
Detta är två goda exempel.

Känsliga uppgifter

Nu till det värsta! Flera av Sveriges ledande varumärken anlitar speditörer som i sin tur anlitar utländska åkerier som kör med chaufförer som lever under slavliknande förhållanden. När jag vid ett tillfälle som polis gjorde en genomgång om vilka speditörer som hade flest angrepp per capita och sedan frontade företaget i frsedan ftergreppen genom att bland annatälla ut en dryg månad tidigare på Tokyo Truck Show, som hölls i samma lokaler.åga med dessa uppgifter, blev jag och min kollega kallade till ledande företrädare för speditonsföretagets huvudkontor i Helsingborg. Mötet blev mycket bra, men kritiken var känslig för speditionsföretaget. Den dåvarande säkerhetschefen fick mer mandat att arbeta med säkerheten.
Stämningen på mötet lättades upp med hjälp av min kvinnliga kollega, som var både vacker och trevlig.
I samband med stöld av 10 000 liter diesel på en lastbilscentral, fick man övervakningsbilder på lastbilar med det turkiska speditionsföretagets namn. Vid närmare undersökning av detta ärende, och lite rotande i bakgrunden, slutade detta med att jag blev kallad till vd:n för den svenska delen av speditionsföretaget och dess chefsjurist. Jag skulle få reda på att de inte anlitade detta speditionsföretag med åkare som hade kriminella chaufförer.
Vi skildes åt i samförstånd och jag var relativ nöjd, men när jag senare körde förbi speditionsföretagets terminal i Halland, stod det parkerade trailers – med samma namn som på de trailers som var synliga i samband med stölderna.

Dags för ett avslöjande?

Undrar vilket svenskt varumärke som vågar ställa upp och säga att vi anlitar speditörer som i sin tur anlitar åkerier som har chaufförer som arbetar på asociala villkor och stjäl för sin överlevnad? Och detta enbart för att tjäna pengar!
Jag vet vilka dessa varumärken är. Om de inte själva vill ställa upp och göra livet bättre för den svenska åkerinäringen genom att anlita svenska åkare, så kanske vi bör överväga att låta dessa företag stå till svars för sina bidrag till att uppmuntra den osunda konkurrensen av transporter – och den kriminalitet som följer i kölvattnet – i Sverige och Norge?
Många chaufförer som verkar inom den osunda delen av branschen tvingas ofta att begå brott för sin egen överlevnad.
Jag vill påstå att den svenska trafikpolisen inte har kraft nog att se till att gällande regelverk för vägtransporter följs. Därför är det riskfritt att köra olagligt på de svenska vägarna.
Och det känner de utländska speditörerna och åkerierna till!