Rättsligt händer något varje dag som väcker uppmärksamhet. Nyligen har jag varit i Luleå och Piteå och följt styckmordsmålet från Boden, där domen kom häromdagen. Den 22-årige tilltalade befanns skyldig till mord och fick fängelse i fjorton år. Den mördade unga kvinnans anhöriga får ett livslångt lidande.
Mamman, som kommer från Thailand, förklarade under huvudförhandlingen att hon inte skulle stå ut att leva kvar i Sverige. Äktenskapet med maken som är från Sverige ska fortgå. Mannen nödgas stanna kvar i Sverige för jobbets skull. Han får hälsa på hustrun under semestertid och flytta ner efter pensioneringen. Enorma följdverkningar alltså lite vid sidan av själva den fruktansvärda brottsliga gärningen, där dottern och styvdottern grymt mördats och kroppen därefter styckats. Alla kroppsdelar har inte återfunnits.
I skrivande stund i Malmö nås jag av nyheten att en granat tidigt i morse slängts in genom ett fönster och briserat i en lägenhet där en barnfamilj har sin bostad. Måste vara svårt att komma över ett sådant uppvaknande även om de fysiska skadorna var förhållandevis ringa.
”Har nock go rå´”
I debatten har diskussionerna varit häftiga kring storbyggmästaren Percy Nilsson framfart med en borrmaskin mot däcket på en Hemglassbil. Han hade retat sig på och störts så mycket av tutandet från glassbilarna att han till slut gick till brottsligt angrepp för att – som han hävdade i rätten sedan han åtalats för skadegörelse – freda sig från det brottsliga angrepp (ofredande) som han utsatts för. En ung tjej körde bilen och blev ledsen, rädd och uppgiven inför händelsen. Inte särskilt konstigt.
Det blev alltså en huvudförhandling av händelsen. Det borde det inte ha blivit. Om inte förr borde Percy Nilsson tagit sig samman när han väl kommit till besinning efter borrandet och insett att han både bort be om ursäkt och genast vara beredd skriva under ett strafföreläggande.
Det blev en tuff dom för honom. Hans straffrihetspåståenden underkändes helt. Förutom kostnaderna för försvarare, skadestånd och betalningsskyldighet till brottsofferfonden, fick han ett bötesstraff på 100 dagsböter. Det var vad Malmö tingsrätt ansåg att straffvärdet för brottet låg på. Varje dagsbot fastställdes till 1 000 kronor. Det beloppet var beroende av Percy Nilssons sammantagna ekonomiska förhållanden. Inte så konstigt alltså. Är man rik kostar det att få böter. En advokat (inte Nilssons egen) ansåg att det varit lindrigare för Nilsson att få ett kort fängelsestraff än att punga ut med 100 000 kronor.
Må så vara men det finns ju andra tungt vägande skäl att till exempel ligga kvar registermässigt på bötesnivå för en person som har all anledning att så snabbt som möjligt försöka återupprätta sitt sociala anseende.
Om Nilssons böter kan man också säga som en trygg skåning sa på sin breda dialekt: ”Han har nock go rå´ te å betala dom”. Så är det nog.
Är kanske feg?
På vägarna är det tufft och osäkert under vintertid. I alla fall när det blir snö eller halka. Många lastbilar far fram med sommarfart. Ända fram till dess en del av dem inte kommer längre. Kanske blir de stående efter sladd blockerande framfart för övrigt trafik. Som personbilförare tänker jag ofta att det får vara tillräckligt att köra sommartid med de faror som finns redan där. Kanske är det med den ökade trafikintensiteten och med den tuffa framfarten som många ägnar sig åt säkrast att stanna inomhus vintertid eller i varje fall transportera sig med allmänna kommunikationsmedel.
Eller är jag bara orättvis och/eller feg?