Just nu, när jag skriver det här, skiner en härligt varm sol från en klarblå himmel. Och ? för att återknyta till min förra krönika ? den här tiden på året har det förr varit en fröjd att kunna stanna till på en rastplats och njuta av en stunds vila. Men så är det som bekant inte längre!
Så snart man sätter fötterna utanför hytten gäller det verkligen att se upp var man trampar.
PET-flaskor med gyllengult innehåll, aluminiumfolie, papperspåsar, toalettpapper ramar in en smal gång som leder till (i bästa fall) en toalett. En toalett som om möjligt kan se ännu värre ut än marken utanför och som i många fall är trasig – vandaliserad.
Längtan att få lämna rastplatsen är större än den att få komma dit. Och så är väl inte tanken att det ska vara?
Jag funderar över vad det är som driver folk till att fördärva allt de ser..?
Många av oss säger att det var bättre förr. Och ofta med all rätt. Då fanns det åtminstone ett större mått av respekt – ett ord som snart är lika sällsynt i vårt svenska vokabulär som en svensk chaufför i en svensk bil på E4 mellan Malmö och Stockholm.
Självklart spelar det ingen roll vem – och från vilket land – en chaufför kommer, som kör gods här i Sverige. Så länge det sker inom lagens ramar. Men mot alla som kör olagligt gäller det att vi står enade. Vi måste kunna driva våra verksamheter på lika villkor och på samma grunder.
Tyvärr verkar det som att vi i chaufförsledet är ganska ensamma om den uppfattningen. Statsmakten har uppenbart en annan tanke. För dem verkar det inte finnas några problem i att det finns en marknad för falska körkort, ADR-intyg och andra dokument som i grund och botten ska borga för en hög trafiksäkerhet och en verksamhet som är på en kunskapsmässigt hög nivå.
Där har ni något att bevisa, ni som sitter på de platser som vi medborgare i demokratisk ordning har valt er till. Bevisa att ni är kapabla till att göra ert jobb!
När den här tidningen kommer ut, har Stockholm Truck Meet precis varit. Jag hoppas vid min gud att det ni då lovade under paneldebatten (för jag anar att löften kan ha duggat tätt) också är något som ni tänker infria så här i efterhand.
Vi behöver inte fler ”vackra ord” – vi behöver krafttag mot allt bus som gör det näst intill omöjligt för den seriösa delen av branschen att överleva.
Jag vill gärna prata med er, kära kollegor. Allt för att gemensamt finna ut hur vi kan skapa ännu mer uppmärksamhet för våra branschspecifika problem.
Nu har jag varit på Stockholm Truck Meet. Och snart även i Strängnäs. Framöver ses vi i Göteborg, Jönköping och Gråbo. Det kan kanske bli någon mer plats, men även jag har en familj som jag vill sköta om lite då och då. Till alla er som fixar dessa event, ni som lägger ner liv och hjärta i dessa fina arrangemang, vill jag rikta ett varmt och hjärtligt tack! Ni är guld värda, tjejer och killar.
Tills vi hörs nästa gång – kör lugnt och tänk på att det finns alltid någon som väntar på dig!