Då och då är det bra att vi erinrar oss om att vi alla tillkommit av en slump. Där vi sannolikt inte ens känner till alla de bakomliggande omständigheterna. Ofta får vi höra sanningsorden att vi är lika mycket värda som människor. Kanske är vi som allra mest värda inför ett riksdagsval.
I skrivande stund när vi befinner oss bara några veckor före valet synes det mig som värdet kanske är som allra högst. I varje fall när det gäller att få oss till valurnorna och där kanske lägga vår röst på det parti som lovar mest av guld och gröna skogar.
På något sätt tycks det inte vara någon hejd på överbuden. Personligen tror jag inte att någon enda röstande inte ser igenom den alltför välvilliga attityden. Trots att det inte står så enkelt på någon valaffisch:” Rösta på oss så får du lika mycket i plånboken oavsett om du arbetar eller ej”.
När du läser denna krönika vet sannolikt både du och jag hur valresultatet blev. Bra eller dåligt? Ja, det avgör du själv. Möjligen kan en oklar eller rörig situation ha uppkommit men allt brukar ordna sig när väl krutröken lagt sig.
Undertro på polisen?
På tal om människovärdet: vi brukar vara ense om att det är lika högt. Men det är inte alltid vi lever därefter. En och annan av oss anser nog innerst inne att den egna betydelsen avsevärt överstiger genomsnittet? Eller? Kanske är det också så att det finns människor som undervärderar sig själva. Sin kompetens och sin förmåga att klara av till exempel ett arbete som man egentligen skulle vilja söka men där man avstår därför att ”det säkert finns så många andra som kan det där mycket bättre än jag”.
I trafiken har vi för många fordonsförare med en övertro på sin betydelse och körförmåga. Alla dessa förare har nästan alltid också en undertro på polisens förmåga att sätta dit dem för hastighetsbrott. Eller är det kanske en realistisk analys och bedömning av hur låga riskerna faktiskt är? Jag tänker ofta på detta när jag blir omkörd med rasande hastighet. Hur hög är risken för fartdåren att åka fast, egentligen?
”Var optimist”
Lyssnade nyligen till ett radioprogram om befolkningsutvecklingen i stora delar av världen. Med alltfler 100-åringar som behöver medicinsk vård och omsorg. För att bli friskare. En del av dem så friska att de kan fortsätta spela golf. Den medicinska utvecklingen har varit revolutionerande. Så framgångsrik att vi snart inte har råd att förbättra den för att låta ännu fler människor leva kvar allt längre på jorden. Tankegångarna känns inte särskilt upplyftande. Särskilt inte när vi vet att det finns människor som åker till Schweiz för att uppsåtligen låta avsluta sina liv.
Bäst är att dö levande. Mitt i sin gärning – oavsett om det är i arbete eller under en golfrunda. För samhället, för den närmast berörde och sannolikt även för de anhöriga även om många anser sig inte ha hunnit ta farväl. Men att ta farväl vid en sjuksäng där någon anförvant under längre tid sakta tynar bort är väl inget fullgott alternativ?
Det gäller att försöka vara optimist. Och leva så levande som möjligt utan alltför mörka reflektioner om vad framtiden kan föra med sig.
I trafiken gäller det för dig som är förare att vara hänsynsfull och omtänksam. För din egen och för alla andras skull.
Sven-Erik Alhem