Rättsliga beslut har i alla tider lett till missnöje åtminstone hos någon berörd. Inom straffrätten är sällan alla inblandade nöjda. En målsägande som anmält våldtäkt till exempel, blir inte nöjd om förundersökningen nedläggs eller ett väckt åtal ogillas därför att bevisningen inte anses räcka till.
I Ferguson, USA och även på många andra orter över hela det stora landet blev det upplopp när åtal inte väcktes mot den polisman som sköt ihjäl en obeväpnad svart ung man. Även i Sverige har opinionen ibland varit tuff mot rättsliga ställningstaganden gällande ifrågasatt brott av polis i tjänsten.
Ett åtal för brukande av falsk urkund och olovlig körning i Sundsvalls tingsrätt har rört om rejält i opinionsgrytan när en frikännande dom meddelades den 19 november i år (mål B2205-14).
Målet gällde en förare från Makedonien som var anställd av ett svenskt transportföretag och som stoppades av polisen när föraren försedd med falska bulgariska handlingar framförde en lastbil söder om Sundsvall. Genom domen fastslogs att såväl pass, id-kort som körkort från Bulgarien var falska. Däremot fann tingsrätten – något blåögt enligt mitt förmenande – att det inte kunde uteslutas att den tilltalade erhållit de aktuella handlingarna utan vetskap om att de varit förfalskade.
Vilken kontroll av äktheten av förarkompetensen hade den svenska arbetsgivaren för övrigt gjort? Undrar jag.
Hur som helst har svenska åkare och chaufförer omedelbar reagerat mot den frikännande domen både med stort eftertryck och med stort fog. Tror att de flesta tycker det är märkligt att en förare inte skulle vara medveten om att handlingar denne har är falska. Att köra tung lastbil med släp kräver naturligtvis en pålitligt dokumenterad behörig kompetens för uppgiften. Det är en trafiksäkerhetsfråga i högsta grad. Protesterna har varit många och upprepade med stillastående tunga fordon längs vägarna.
Det ansågs också oroväckande att polis och åklagare inte lyckats bringa fullständig klarhet i hur formella och äkta identitets- och kompetensbevis införskaffas inom inte alltför avlägsna delar av världen så att det blir begripligt för en domstol hur det förhåller sig när en förare visar upp falska handlingar.
Det ska mycket till för att jag själv skulle känna mig osäker om huruvida en innehavare av ett körkort som helt säkert konstaterats vara förfalskat inte skulle vara medveten härom. I vart fall till sådan grad att det finns ett likgiltighetsuppsåt till hur det faktiskt må förhålla sig.
Men så plötsligt efter det att domen meddelats kom nya uppgifter fram. Polisen lyckades nämligen – sent omsider – via ett uppenbarligen endast långsamt fungerande internationellt polissamarbete få fram uppgifter från förarens hemland Makedonien. Det klargjordes därigenom att föraren faktiskt har körkort i Makedonien som ger honom rätt att – där – köra tung lastbil med tillkopplat släp.
För att som makedonsk medborgare få köra inom EU hade det krävts ett arbetstillstånd. Det är sannolikt mot bakgrund härav föraren köpt de falska handlingarna från Bulgarien. Ett medborgarskap inom EU ger ju annan möjlighet att köra inom unionsländerna.
Det är sorgligt att ett utredningsarbete rörande en så enkel fråga ska behöva ta så lång tid. Nu har – som jag ser det – en felaktig ogillande dom meddelats avseende brukande av falsk urkund. Även utan denna tillkommande utredning tycker jag att det ska mycket till för att en innehavare av handlingar som helt klart konstaterats vara falska inte själv skulle anses vara medveten härom.
Så även jag kan känna mig upprörd över den frikännande domen. Vi får väl hoppas att åklagaren överklagar och att det också praktiskt går att få till stånd en prövning i hovrätten.
Även om min upprördhet över bristerna i den rättsliga handläggningen inte leder till att jag stannar till vid vägkanten med min lilla Golf en kvart varje dag, kan jag känna sympati med de yrkesförare som gör så med sina fordon.
Jag är också trafiksäkerhetsorolig varje gång jag kör i den alltmer tätnande trafiken. Hur många är det som kör omkring med förfalskade handlingar? Och som kanske saknar verklig kompetens att framföra tunga fordon? Någon måtta får det väl ändå vara ifråga om beviskraven om insikt när man väl kunnat slå fast att handlingarna var falska?
Men vi vill verkligen inte ha några upplopp för att uttrycka vårt missnöje. Bara gnälla så där lite ”lagom” som här i denna krönika. Eller under ett femtonminuters stopp längs vägkanten. Två gånger per dygn utan att stoppet blir trafikfarligt. Bara det syns att det är just ett proteststopp.
Sven-Erik Alhem