När jag skriver denna krönika märker jag genom fönsterrutan ut mot trånga Köpenhamnsvägen i Malmö hur en del bilar far förbi helt utan minsta hänsynstagande till att högsta tillåtna hastighet är 40 km/h. Hindrande gupp och polis saknas.
Den som blir misstänkt för ett trafikbrott eller till exempel stöld är rättssäkerhetsmässigt bättre tillgodosedd än den som misstänks för mord. Vad menar jag nu, tänker säkert många. Jag ska förklara.
Alla som är misstänkta (eller tilltalade efter ett åtal) för brott har en ovillkorlig rätt att välja att tiga eller att genom lögner söka dribbla bort polis och åklagare. Den skäligen misstänkte ska genom förhör underrättas om misstanken i konkretiserad form och också informeras om att han eller hon äger rätt att biträdas av försvarare redan under förhöret. Det är i lag reglerat. Också i överensstämmelse med artikel 6 i Europakonventionen. Allt förutsätts gå schysst till. Polisen för sin del får aldrig ljuga och till exempel mot bättre vetande påstå att det finns bevisning som binder den misstänkte till brottsplatsen.
Förutsättningarna för en rättvis rättegång är att också förundersökningen har bedrivits rättvist och under iakttagande av de lagar och förordningar som är till för att säkerställa rättssäkerheten för den misstänkte (och i förlängningen den tilltalade).
Så är det för den som blir misstänkt för vårdslöshet i trafik, rattfylleri, stöld, bedrägeri, misshandel och många andra brott. Du behöver aldrig befara att polisen under utredningen försöker lura eller skrämma dig. Är inte det helt självklart vid alla brottsutredningar? Så tänker säkert många som läser min krönika.
Nej, så är det inte. Vid brottsutredningar gällande riktigt allvarliga brott som mord och grov mordbrand kan andra förutsättningar föreligga. Den misstänkte kan komma att bli föremål för en arrangerad så kallad bevisprovokation. Under en sådan kan den misstänkte luras eller hotas till att lämna uppgifter som är avslöjande och som kan bidra till att klara upp det grova brottet. Genom bevisprovokationen kränks den misstänktes rättigheter under förundersökningen i flera avseenden. Gäller exempelvis rätten att ha en försvarare vid sin sida under ett förhör.
Vidare åsidosätts rätten att kunna tiga och att inte själv tvingas prestera bevisning för sin skuld. Bevisprovokation kan aldrig tillåtas förekomma vid brott som inte är väldigt allvarliga. Därför kan rättssäkerheten för den som är misstänkt/tilltalad anses bättre tillgodosedd när det gäller andra brottskategorier än till exempel mord och mordbrand.
Hur kan en bevisprovokation konkret se ut? Här följer två verkliga exempel (något förenklat återgivna).
En mordbrandsmisstänkt utsattes för en av polisen arrangerad fejkad anställningsintervju i Holland. Polisen lurade den misstänkte att tro att han – om intervjun gav ett gott resultat – skulle kunna få en välbetald anställning i ett bolag som delvis bedrev verksamhet på det kriminella området.
Hela arrangemanget med den fejkade intervjun syftade till att skapa förtroende hos den misstänkte och invagga honom att öppna sig och berätta om branden. Polisens bevisprovokation lyckades och mordbranden klarades upp.
I det andra fallet gällde utredningen mord. Här innebar bevisprovokationen att en polisman utgav sig för att vara medlem i en ospecificerad kriminell sammanslutning. Polismannen klargjorde för den misstänkte att det var nödvändigt att finna kroppen för att ersättning skulle kunna utfalla enligt hennes livförsäkring. Grupperingar som kunde uppfattas som kriminella och kom från det gamla östblocket hade gjort anspråk på ersättningen. Den misstänkte utlovades också 75 000 kr om han berättade vad han visste.
Polismannen förstärkte sina krav genom att säga att den misstänkte borde tala om var kroppen finns. I annat fall skulle ryssar och tjetjener komma och röja. Polisen tillade: ”Dom håller på med sånt och du vet ju vad dom kan”. Trycket ökades ytterligare genom att den misstänkte söktes upp utanför sitt hem av tre förklädda poliser, en av dem kallad ”ryssen”.
De något hotfulla kontakterna ledde till att den misstänkte visade var kroppen fanns nedgrävd. Utredningen klarades upp och den misstänkte kunde fällas till ansvar för mord. Högsta domstolen fann att provokationen innehållit ett otillbörligt inslag. Samtidigt ansåg HD att den hotfulla situation som skapats genom provokationen inte kan hänföras till det allvarligare slaget.
Som kompensation sattes straffet ned med två år.
Så nu vet du som läsare att förutsättningarna för en alltigenom schysst brottsutredning är betydligt bättre om saken gäller ett trafikbrott än en mordbrand eller mord.