Som allmänhet kan vi inte göra annat än att möjligen ringa till polisen och göra en anmälan om ett flagrant trafikbrott. Men inte uppmuntras vi precis till det. I motsats till vad som gäller annan brottslighet. 

Polismyndigheten borde – allmänt sett – se till att polisens förhållningssätt till allmänhetens anmälningar positivt förbättrades. Ett gott bemötande skapar goodwill och inger förtroende. Ibland fungerar det bra men långtifrån alltid.

I en tidigare krönika nämnde jag att jag gärna skulle vilja vara just trafikpolis. Med plikt och skyldighet att gripa in. Åtminstone för en dag. Tidningen Proffs chefredaktör Göran Rosengren tyckte att vi tillsammans gärna kunde göra ett studiebesök hos trafikpolisen i Helsingborg.

Under en förmiddag på kontrollplatsen längs E6 vid Helsingborg, fick vi tillfälle till ett väldigt givande samtal med Sören Johansson, Richard Karlsson och Stefan Lovén. 

I vanlig ordning när det gäller inte minst trafikpolisen, imponerades jag av den kompetens och det intresse som fanns under hela diskussionen. Oavsett om det gällde cabotage, fortkörning, överlast eller aggressiv körning. Vi fick också en inblick i hur en professionell kontroll av ett tungt fordon gick till. 

Jag blev glad att höra att polismännen alltid inleder en kontrollkontakt med en lastbilsförare genom att hälsa och skaka hand. Innan de gick in i hytten (som är förarens privata sfär och ofta även ett hem) knackar man på hyttdörren samt lägger en extra skyddande matta in i bilen av hänsyn till ”hemfriden”. Så glad jag blev av att höra polisen berätta om dessa till synes enkla ting!

En fråga: Ni som är chefer inom polisen – från allra högsta nivå så klart – inser ni vilken enorm betydelse trafikpolisen har i vår allt tuffare trafikmiljö? Jag bara ställer frågan. Ni får gärna svara. Lovar att läsa varenda stavelse i förekommande fall.

Anpassningen till inbrottstjuvarnas härjningar är långtgående för alla som vill skydda sina bostäder. Bor man i ett hus är det extra känsligt. Åker vi bort ska gräsmattan klippas av en granne. Som också bör hänga ut sin tvätt på vår torkställning, slänga sina sopor i vårt sopkärl samt parkera sin bil på vår uppfart. Allt för att en presumtiv inbrottstjuv ska förledas tro att ”här bor man”. 

Mycket annat måste också till. Förutom larm, automatiska påslag/avslag av ljus, radio och TV. Gärna också en påklädd skyltdocka i en läsfåtölj.

Enklare vore en skylt utanför entrén där det stod: ”Innan du fullföljer din inbrottsplan bör du besinna att polisen normalt griper dig och att du kommer att få ett mycket långt fängelsestraff”.
Men det går ju inte. Ty då talar man osanning. Det fick man lära sig redan i småskolan att akta sig noga för. 

Sven-Erik Alhem