Ibland sänks hastigheten längs våra vägar eller gator genom att beslut fattas i vederbörlig ordning och nya skyltar sätts upp. 40 km/h är på allt fler ställen högsta tillåtna fart i många städer och samhällen. Den formella sidan är en sak och hur hastighetsanpassningen sker är en helt annan.
Så mycket är klart att det knappast räcker med att sätta upp en ny skylt för att få alla förare att köra långsammare. Normhållarna, det vill säga de förare som är lojala, anpassar sig efter demokratiskt fattade beslut. Men många förare har en helt annan lojalitet och är egoistiskt inriktade på att komma snabbt fram i trafiken.
Det leder till en fart anpassad till det egna behovet i stället för till vad som står på några nya skyltar.
Ibland kanske också till att demonstrativt visa att ”jag bestämmer själv min fart”.
I städer och kommuner har det också närmast tagits för givet att det krävs mer än nya skyltar för att få ner hastigheten. Farthinder i form av rondeller, gupp, insmalnande gatuavsnitt och liknande automatiskt dämpande gatu- eller vägingrepp krävs. Då kommer åtminstone de förare som är rädda om den egna bilen att hålla igen.
Samtidigt blir det en ökad belastning på de gator som kan användas alternativt och som saknar någon form av fartdämpning. De blir lätt använda som attraktiva fartsträckor. Har personlig erfarenhet av detta gällande Malmö.
Den polisiära trafikövervakningen till exempel i form av hastighetskontroller blir allt glesare. Risken att åka fast för lagföring räknar många förare tyvärr numera bort. Riskerna synes alltför minimala i praktiken. Och då får vi lätt djungelns lag med många egoistiskt inriktade förare som har som målsättning att komma fort fram och – ibland också – emellan övrig trafik till exempel genom otillåtna, ständiga filbyten.
Länge har statistiker och kriminologer kunnat sakkunnigt konstatera att det dödliga våldet i samhället legat på ungefärligen samma antal per år. På senare tid har emellertid en viss ökning kunnat märkas. De mål jag helt eller delvis bevakat styrker onekligen detta.
Trippelmorden i Uddevalla och dubbla dubbelmorden på Hökensås och i Norrahammar känns som givna exempel i sammanhanget. Detta i förening med bland annat en våldsam terrorattentatutveckling inom Europa gör det lätt att inse hur många andra angelägna områden det finns som kräver stora polisiära insatser utanför trafikövervakningen.
Men icke desto mindre känns det angeläget att ofta peka på den påtagliga betydelsen av en aktiv polisiär trafikkontroll. Inte minst gäller det ifråga om den allt intensivare, tunga trafiken.
Sven-Erik Alhem