Fullgod bevisning i brottmål eller ej ? det är (ofta) frågan. Allmänheten har ibland en klar uppfattning i något mål som varit omdiskuterat i media. Bevisnivån som erfordras för en fällande dom är att det ska vara ?ställt bortom rimligt tvivel?, att den som åtalats för brott verkligen är skyldig. En hundraprocentigt säker bevisning kan aldrig krävas, eftersom domare då skulle behöva ha en utomjordisk förmåga att avgöra vad som är sant och falskt.
Samma beviskrav gäller i princip i alla brottmål, oavsett det enskilda brottets grovhet. Samtidigt är det förståeligt – inte minst efter Quickskandalen – att beviskraven gällande de allra grövsta brotten som mord och mordbrand i praktiken är högre än om det rör sig om till exempel stöld.
Ett erkännande är allmänt sett aldrig tillräckligt utan någon form av stödbevisning i brottmål.
Du kan ju som läsare testa vad du tycker själv om bevisvärderingen i ett mordbrandsmål, där tingsrätten och hovrätten kom till olika resultat.
Omständigheterna var något förenklade följande:
Brand utbröt i en drygt 65 år gammal mans bostadshus. Åtal väcktes mot honom för mordbrand. Tekniskt kunde fastställas att bensin använts för att få fart på elden. Vidare kunde klarläggas att den tilltalade samma natt som branden utbröt hade inköpt en dunk bensin. Dunken återfanns efter branden i huset och var då tom.
En annan märklig omständighet som framkom var att den tilltalade just den aktuella natten sovit i en garagebyggnad och inte i huset som brann. Detta hade han inte gjort tidigare under den undersökta tiden. Därtill kom att han – efter att ha fått veta att det brann i huset – återvänt till sin sovplats.
Doft av bensin hos den tilltalade hade även förmärkts av polisen som återfann den tilltalade. Det ska också nämnas att denne förnekade brott.
Hur tror du bevisningen bedömdes i domstolarna?
Tingsrätten fann att omständigheterna sammantagna var tillräckliga – det vill säga att bevisnivån utom rimligt tvivel för den tilltalades skuld förelåg – och fällde honom för mordbrand.
Men hovrätten tyckte annorlunda och ansåg att det saknades bevisning som direkt pekade ut den tilltalade. De indicier som enligt åklagaren talade för att den tilltalade var skyldig räckte inte för en fällande dom enligt hovrättens bedömning. Det kunde ju inte uteslutas, ansåg hovrätten, att någon annan begått brottet. Och så blev det en friande dom.
Hur skulle du själv dömt?
(Hovrätten för Övre Norrland B 1020-16 – Mordbrand m.m.)
Sven-Erik Alhem