Förundersökningen hade hastigt passerat åklagarens händer utan att frågor ställts till rapporterande poliser, men desto fler frågor till den anklagade eftersom någon sorts undersökning måste man ju i anständighetens namn göra. Inga tveksamheter kring skuldbördan fanns.

Föraren tänkte dock inte godta en bot som inte kändes korrekt och säkert undrade åklagaren vad det var för fel på chauffören som inte bara kunde lyda och betala.

Jaså? Var det något fel på mätningen av hastigheten? Nej, det kan jag väl inte tro, tänkte förmodligen åklagaren och skickade ett föreläggande till den obstinata kvinnan. Betala! Det kostar bara tid och pengar att dra det till tingsrätten.

Hon kontaktar då mig och det gick fort att läsa platsprotokollet och bilagan som intygade att mätarlasern var testad och godkänd, men jag såg annat som inte stod rätt till och ringde polisen som gärna svarade på frågor.

Jo, säger polisen, det gjordes endast en mätning under en och en halv timme eftersom trafiken var så intensiv att man inte kunde genomföra mätningen utan MC-polisens hjälp att plocka in fordonen, säger han.

Men, om det nu var så intensiv trafik, hur kunde du mäta min chaufför på 177,7 meter? Fanns det inte bilar mellan dig och hennes fordon? Nej, svarar polisen. Men, du säger ju att du mätte henne i en lucka på 177,7 meter fast trafiken var så intensiv att det inte gick att göra fler mätningar!?

Nu tyckte polisen inte det var roligt längre och med mina farhågor bekräftade, tackade jag för mig och började förbereda för tingsrätten.

Inne i rättssalen började spektaklet när åklagaren gjorde stor sak av platsprotokollet och att allt var korrekt ifyllt. Polisen lyste med sin frånvaro. När min chaufför berättade sin version, nickade alla deltagande och förstående och naturligtvis fick jag möjlighet att säga mitt. Och det gjorde jag.

När jag efterlyste rapporten över trafiksituationen, såg alla ut som fågelholkar. Vilken rapport då? Jag förklarade att rikspolisen kräver en sådan och visade ett exemplar som jag ”råkade” ha med mig. Nu blev fågelholkarna istället frågetecken.

När jag sedan hänvisade till polisens utsaga för att förklara varför bara ett fordon fanns på protokollet och att mätningen därför inte kunde gått rätt till, tyckte man det var tid att avsluta förhandlingarna och så drog de sig tillbaka för att överlägga.

Domen blev som väntat fällande. Polisen hade ju intygat att allt var enligt regelboken även om en rapport saknades.

Eftersom tingsrätten varit oenig, blev det Hovrätten nästa och där tror man på chaufförens vittnesmål om att det fanns fordon framför hennes. Men, man tror också på polisens intygande om att förväxlingsrisk var utesluten eftersom man mätt på 177,7 meter och därmed togs ärendet inte upp och tingsrättens dom fastställdes.

Nu har Högsta Domstolen, HD, fått en överklagan.

Förvisso är det praxis att ett platsprotokoll är ett bevis i sig, men det finns ingen praxis som säger att polisen kan strunta i att skriva de rapporter som regelverket kräver. Skulle HD inte bevilja prövningstillstånd, finns risken att fallets befintliga dom blir prejudikat. Och då, mina vänner i trafiken, har vi fått en situation vi inte vill ha, nämligen att du blir rättslös.

Om polisen inte behöver följa de regelverk som finns, blir polismans ord lag.

Kör lugnt så ses vi därute!
Bjarne Ringström