Vägpaketet som varit på väg ska presenteras i morgon, vi får nu se hur man tänkt nere i Bryssel.
Paketets ankomst har föranletts av massa alternativ fakta, vi i HSS har hållit oss avvaktande och lyssnat på våra källor, då man från deras håll säger att det varit helt tyst om vad det innehåller.
Att allt kommer bli guld och gröna skogar kan vi nog glömma, men visst kommer vi skönja en del guldkorn.
Men i bägaren där vägpaketet göms, kommer även finnas smolk. När man hört från insatta källor och hur man röstat här om veckan, så inser man att nån närhet till verkligheten inte finns.
Det visar sig även att det inte finns en samstämmighet i partierna, man säger en sak i Sverige och en annan i EU. Att liberalisera cabotagetrafiken med hänvisning till att det är för svårt att fylla tomma bilar med dagen regelverk, visar på en stor oförståelse över hur det verkligen ser ut.
Varför det uppstår svårigheter beror inte på regelverket på det sätt politikerna tror, utan är ett utslag av en överetablerad marknad där lastbilar från företrädelsevis östra Europa, vilket ofta innebär att det inte finns gods till alla, när dessutom dessa chaufförer inte får lön för att köra tomt blir saken ännu sämre. Det blir då så billigt flytta bilarna, att det blir lönsamt att köra till en annan plats för att lasta. Vilket i sin tur leder till att andra bilar blir övertaliga, och även dom tvingas till tomkörning.
Dagens släpphänthet över kontrollen av reglerna leder till två saker, social dumpning när chaufförer utnyttjas och en ökad miljöpåverkan. Det skulle stoppas om man från myndighetshåll krävde en bättre kontroll av cabotageförordningen, och att man från EU satte kraftiga sanktioner vi brott mot den.
Vill man se miljömålen som sattes från världssamfundet lyckas, kan man inte låta något som påverkar miljön släppas fritt. En tuffare tolkning med högre krav måste till, vart våra politiker vill nå måste man visa med stor auktoritet.
Nu väntar vi på att få se hur paketet ser ut.
Här Stannar Sverige