Tiden står som bekant aldrig still. Inte heller i rättsliga sammanhang. När jag skriver denna krönika (den 23 juli) känner vi till skandalen som lett till att Transportstyrelsens förre generaldirektör fullständigt ofattbart bidragit till att skapa en helt onödig och omfattande säkerhetsrisk för vårt land. Hon har åstadkommit att Transportstyrelsens datadrift lagts över på obehöriga och således ej säkerhetskontrollerade datatekniker vid företaget IBM i Tjeckien.
IT-teknikerna i Tjeckien har därigenom fått full tillgång till extremt känsliga databaser hos Transportstyrelsen, vilka kunnat kopieras. Konsekvenserna bland annat för svenska befattningshavare inom Försvarsmakten och inom Polisen med känsliga agentfunktioner har kunnat bli förödande och kan väl högst troligt alltjämt bli än mer så. De möjliga fulla följdverkningarna är svårbedömda och ger anledning till att känna stark oro.
I skrivande stund vet vi att den ansvariga förre generaldirektören för Transportstyrelsen har avskedats och också bötfällts genom att hon godtagit och skrivit under ett strafföreläggande för de lagöverträdelser hon gjort sig skyldig till. Straffet för henne har inskränkt sig till ett tycker jag i sammanhanget alldeles för blygsamt bötesbelopp. Vi vet också att regeringen rumsterat om vad gäller Transportstyrelsens styrelseledamöter.
En naturlig fråga i sammanhanget är: var det rätt att bara den förra generaldirektören har drabbats av ett straffrättsligt ansvar?
Men mer vet alltså inte jag om de fulla konsekvenserna av hela skandalen. Sannolikt är generaldirektören bara ett bondeoffer. Även politiskt rullar affären på. Du som läser min krönika kan säkert bekräfta detta när fler fakta fallit på plats, innan denna krönika lämnat trycket. En i modern tid jättestor säkerhetsskandal bromsas nämligen inte upp så lätt. Så heller ej denna IT-skandal inom Transportstyrelsen. Den kommer att rulla på – var så säker – lång tid efter det att jag satt punkt för denna krönika.
Rättsliga bedömningar kan vara betydligt enklare att göra än den som gäller Transportstyrelsens förra generaldirektör. Men bara för att en rättslig fråga är enklare behöver den ingalunda vara glasklar. Det fick en 28-årig man erfara när han i mars 2015 stoppades av polisen på en gata i Borås och befanns ha en ganska stor kniv i jackfickan. En kniv får man ju inte utan godtagbart skäl bära på allmän plats. Han gjorde emellertid gällande att han av misstag när han lämnat en fest tidigare på kvällen råkat ta en annan persons jacka och därför inte kände till att han bar på en kniv på allmän plats.
Tingsrätten godtog hans invändning och friade honom. Men åklagaren överklagade och i hovrätten för Västra Sverige gick det sämre för den tilltalade. Hovrätten dömde nämligen honom eftersom hovrätten ansåg det osannolikt att han inte skulle ha märkt att han bar på en tämligen stor kniv i jackan. Han dömdes till 50 dagsböter för brott mot knivlagen.
Transportstyrelsens förra generaldirektör lagfördes genom ett godkänt strafföreläggande för vårdslöshet med hemlig uppgift och fick 70 dagsböter.
Jämför gärna och ställ dig frågan om inte Transportstyrelsens tidigare chef kom alltför lindrigt undan.
Nå, var knivfallet ett glasklart avgörande? Nej, uppenbarligen inte redan därigenom att utgången blev helt olika i tingsrätt och hovrätt.
Den så kallade rättvisan behöver inte alltid vara alldeles rättvis.
Och allt handlar inte om straffrätt heller.
Sven-Erik Alhem