Även i en mindre tät och stressig trafikmiljö än den vi har idag på många platser i landet, är det viktigt att visa hänsyn och omdöme samt att följa de begränsande normer som följer av trafiklagstiftningen. När det gäller vikten av att förare är utan alkohol- eller drogpåverkan håller de allra flesta med. Samtidigt finns det många påverkade förare ute i trafiken varje dag. Som inte fångas in och lagförs. Men som för varje ny stund motorfordonet framförs medför en förhöjd risk också för andra trafikanter.
Det finns ju dessutom förare med falska eller köpta körkort med allt vad det innebär i fråga om osäker kompetens.
När vi – förutom de brister jag nu pekat på – lägger till en allt mer stressig och i mindre utsträckning polisbevakad tuff trafik är det lätt att inse att irritationen och frustrationen hos många förare ökar.
Aggressiv körning alldeles nära framförvarande fordon med många hastiga filbyten i syfte att komma snabbt fram, förbi och emellan lönar sig föga annat än möjligen högst tillfälligt men ökar riskerna för kollision eller annan incident. Det leder också ofta till irritation. En del omkörda och frustrerade förare kan känna sig kränkta, vilket kan medföra att de vill hävda sig och hämnas den meningslösa men farliga manövern.
Det finns exempel på när en sådan upplevd trafikkränkning kan gå så långt att den leder till våldsutövning mellan motorfordonsförare.
Jag hörde nyligen talas om bilförarirritation när tävlingscyklister under träning cyklat på allmän väg i klunga och hindrat framfarten för bakomliggande trafik. Det har hänt att bilförare kört om klungan och efter att ha kört in framför dem på rätt väghalva bromsat häftigt med stor fara för cyklisterna som ju kör förhållandevis snabbt. Även om cyklister också är tvungna att på allmän väg visa andra trafikanter hänsyn och inte tillåts hindra andra förare att köra om.
Men att köra om cyklistklungan och därefter markera sin aversion mot dem genom att häftigt bromsa in omedelbart efter omkörningen borde vara uppenbart förkastligt för alla. Var och en måste inse vilka risker som är förenade med en sådan fullständigt meningslös manöver.
Någon invänder kanske: men samhället i stort har väl blivit alltmer tufft, hänsynslös och egoistiskt? I så fall är det väl naturligt att också trafiken påverkas, eller?
Låt oss vända på det. Om nu samhället i stort upplevs svårt, tufft och hänsynslöst i många sammanhang, kanske det skulle finnas extra goda skäl att söka få en ändring till stånd just i trafiken. För att minska ner antalet dödade och skadade. För att påverka stressen i positiv riktning. Och – inte minst viktigt – för att vi alla ska kunna må bättre och rent av trivas i trafiken.
Är detta något ouppnåeligt?
Sven-Erik Alhem