I dagens intensiva trafik borde vi inte ha maktfullkomliga eller lättkränkta förare. De märks så tydligt när de drar fram. Förare som vill komma snabbt fram och emellan. Ofta på hänsynslös bekostnad av andra mer fridsamma trafikanter. Aggressioner i olika skepnader bidrar lätt till att olyckstillbud uppkommer. Ibland också med full skadeeffekt och med tragisk utgång.
Vi som finns mycket ute på vägarna ser dem dagligen. Ständiga, hänsynslösa filbyten till exempel för att markera avståndstagande från i deras tycke hindrande framförvarande trafik.
Också hastigt uppdykande bakifrån kommande förare som trafikfarligt intar en provocerande ”kloss intill”-position till framförvarande fordon. I syfte att markera makt och ogillande till någon som kör för långsamt och som inte omgående kör ut i vägrenen eller på annat sätt lämnar fri väg åt den ”mäktige” och tuffe föraren, som ser ut att närmast vara klistrad intill bilen framför.
Jag undrar ibland om vädret spelar in. Oavsett om det är särskilt hett eller kallt. Kanske det framkallar ilska och aggression? Eller är det måhända snarare stressen i livssituationen som väger tyngst? Omständigheterna bidrar säkert. Däribland också att polisens trafikövervakning inte känns särskilt intensiv. Risken att åka fast för trafikbrott är alltför liten numera.
Jag tror att den vetskapen spelar stor roll vad gäller de tuffa förarnas beteendemönster.
Tänk om alla förare körde med samma hänsynstagande till övriga trafikanters säkerhet som vi i allmänhet har som föräldrar för våra barn. Då kunde trafiken flyta på bättre och allt utrymme för farliga och hänsynslösa maktdemonstrationer i trafiken vore som bortblåsta utan att polisen skulle behöva ägna kraft åt mer trafikövervakning.
Ett sådant gynnsamt läge får vi aldrig bara betrakta som en hopplös utopi.
Men det torde krävas en bättre både synlig och ”osynlig” polisiär trafikkontrollverksamhet. Riktad såväl mot personbilförare som mot den tunga trafiken. För att vi skulle nå fram till en alltigenom fridfull och harmonisk trafikmiljö av oss själva är väl inte riktigt att hoppas på.
Men ju fler som bjuder till och lyckas lägga band på alla upprörda känslor inombords och kör som ”den goda familjefadern eller modern”, desto tryggare och mindre aggressionsfylld trafikmiljö får vi. För tuffhet och hänsynslös framfart fortplantas lätt i trafiken. Precis som motsatsen. När hygglighet och generositet smittar av sig och i bästa fall kan ge grogrund för en bättre omtänksamhet och medmänsklighet i vår allt mer intensiva trafikmiljö.
Det behöver alltså förhoppningsvis inte bara vara ett drömscenario om vi alla bjuder till. Och inser att egoism i framfarten bara leder till elände och ökade trafikrisker.