Krönika av Sven-Erik Alhem:

God man som var allt annat än god

Sven-Erik Alhem har stor erfarenhet av hur det svenska rättsväsendet fungerar. Ofta handlar krönikorna om trafik men ibland ”sticker de ut” i syfte att spegla andra sidor av hur våra rättsvårdande instanser agerar och dömer. Som i det här fallet. Välkommen till årets sista krönika, signerad Sven-Erik Alhem.

Har vi i Sverige alltför många gode män som saknar erforderlig kompetens för uppgiften? Eller har vi åtskilliga gode män med alldeles för många huvudmän för att på ett adekvat sätt kunna klara sina viktiga uppgifter?

Hur är det med överförmyndarnämndernas ansvar för en god kontroll? Och finns det en koll hos alla överförmyndare över antalet samtidiga uppdrag för en och samme gode man avseende hela landet?

Frågorna är många och berättigade. Ska naturligtvis genast nämna att det finns många plikttrogna och ambitiösa gode män som på ett utomordentligt sätt gör en stor och viktig samhällsinsats.

Men det finns också avarter. Straffrättsligt har till exempel en god man nyligen dömts för att ha köpt varor och tjänster åt sig själv och åt sina närstående. Det har skett vid ett mycket stort antal tillfällen.


I tingsrätten klarade sig
den gode mannen delvis från ett betydande antal fall av vad åtalet gällde eftersom domstolen inte fann det styrkt att inköpen varit till den gode mannen själv.

I hovrätten gick det sämre. Där döms den tilltalade för trolöshet mot huvudman avseende ytterligare hela 237 tillfällen då inköpen ansetts vara till den gode mannen själv.

Enligt min uppfattning ett synnerligen allvarligt och svikligt förfarande mot dem den gode mannen varit utsedd att vara en garant för och värna. Det har förutsatts att den gode mannen agerat fullt ut juste och rättvist vad rör de aktuella huvudmännens ekonomiska transaktioner. Då känns det som en berättigad fråga att undra hur pass strängt hovrätten såg på fallet och vilken påföljd som bestämdes.

Svaret känns alltför hyggligt tycker jag gentemot den tilltalade. Domen blev nämligen villkorlig i förening med 80 dagsböter. Personligen tycker jag att straffvärdet rätteligen borde motivera ett längre fängelsestraff.

För den som inte själv kan klara sin egen ekonomi måste det kännas tryggt först om det går att förlita sig totalt på att den som anförtrotts uppgiften av att vara god man inte lockas att snegla mot andra intressen än dem som omfattas av uppdraget.

På tal om gode män skulle jag vilja veta exakt hur många uppdrag envar god man totalt sett har i Sverige? Samtidigt alltså. Det lär ju vara så att en del har sin försörjning genom just denna uppgift. Frågan är bara om det går att på ett fullgott sätt klara av uppdraget om ansvaret samtidigt gäller många huvudmän. Personligen tror jag att det kan vara vanskligt.

Sven-Erik Alhem

Om artikeln

Publicerad: 2018-12-21 07:37
Kategori: Krönika
Taggar: Krönika Rättsfall Sven-Erik Alhem