Det är också viktigt för den rättsliga handläggningen att vi tillsammans med polisen kan bidra till att nämnda personer kan känna största möjliga trygghet såväl under förundersökningen som under en eventuell process i domstol.
Efter Södertäljedagarna fortsatte jag direkt till Hedenlunda slott i Flen för att under en halv söndag som gästföreläsare hos RAV (Riksorganisationen för anhöriga till våldsdödade) träffa flera människor som dessvärre själva fått känna av hur det är att söka leva vidare när det dödliga våldet slår till mot en nära anhörig.
Det är så klart både tufft och tungt att försöka få livet att fungera med siktet inställt på att kunna ”som vanligt” efter en livskatastrof med kaos och lidande. Det är extremt svårt och orsakar oftast ett lidande som i många fall blir livslångt. Det är lätt att bli ödmjuk och tacksam över sin egen situation när man lyssnar till vad andra fått uppleva när det allra värsta händer och någon man håller kär plötsligt berövas livet på ett grymt sätt. Det känns fint att få bidra lite genom att kunna berätta om lagregler med mera, samt samtala med dem som behöver allt stöd i livet de kan få.
Det är uppenbart att många av dem känner att staten genom sina företrädare (till exempel polis och åklagare) hade kunnat göra betydligt mer för att svara upp mot Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF (brottsofferdirektivet).
Inom BOJ:s lokala jourer kan vi från vår sida på bästa sätt bidra med ett medmänskligt stöd. Det stödet kan ges antingen efter att polisen förmedlar ärenden till oss eller genom att vem som helst som utsatts för brott – också anonymt och utan någon diarieföring – direkt kan vända sig till någon av våra lokala brottsofferjourer. Läs gärna mer på hemsidan; www.brottsofferjouren.se. Eller ring till BOJ:s telefoncentral på nummer 0200–21 20 19. Den som ringer kan också få stöd på ett annat språk än svenska.
Många grovt kriminella bör få konkret del av det lidande som deras brott förorsakar – inte bara via sällan förekommande överenskommen medling mellan brottsoffer och gärningsperson – utan som ett naturligt inslag i behandlingen av alla grova brottslingar i en tydlig och konsekvensanalytisk påföljdsbehandling under fängelsetiden. Som, tycker jag, naturligen borde kunna ordnas utan att de av brotten drabbade personerna på minsta sätt genom till exempel en ej önskvärd direktkonfrontation utsätts för en ytterligare kränkning. De kriminella kan på annat lämpligt sätt ingående delges vilka konsekvenser och vilket lidande deras brott förorsakat.
Det är också uppenbart att de anhöriga till våldsdödade jag träffat fäster stor vikt vid att de förslag till lagändringar som regeringen presenterat i sin proposition 2018/19:81 och som syftar till att domstolarna ska vara trygga och säkra miljöer för alla som vistas i deras lokaler leder till konkreta åtgärder så att alla brottsoffer och anhöriga till brottsoffer samt vittnen kan känna en verklig trygghet och processharmoni i domstolarnas byggnader och – inte minst – inne i rättssalarna. Där behövs det en rejäl allmän skärpning.
Det är ingen medborgerlig rättighet att som åhörare – på minsta sätt störande – få befinna sig i domstolens lokaler. Särskilt restriktivt ska det vara för en besökare att annat än helt tyst och passivt som åhörare vara inne i en rättssal där en öppen förhandling pågår. Vid minsta störande beteende ska åhöraren omgående där så behövs med tvång/våld avlägsnas från förhandlingen, tycker jag.
Anhöriga till mördade personer som drabbats extra och otillbörligt av kränkande beteenden genom exempelvis minspel och kommentarer från anhängare till den tilltalade ska kunna förlita sig på att i alla domstolens lokaler råder ordning och reda.
En sådan skärpt ordning borde ha gällt i domstolarna sedan länge.