Med omkring 41 år som polis bakom sig, under många år med inriktningen att svara för den polisiära trafikövervakningen med utgångspunkt från stationeringsorten Helsingborg är Sören Johansson nämligen enligt min bedömning en utomordentligt viktig polis.
För övrigt en av de alldeles för få ”riktiga” trafikpoliser med kompetens att klara den extremt viktiga kontrollen och övervakningen också av den tunga trafiken. För några år sedan fick jag själv möjlighet att ”on the road” bevittna ett sådant kontrolltillfälle. Jag blev djupt imponerad.
Mitt samtal med Sören Johansson känns lite speciellt och kanske lite vemodigt. Sören har nämligen sagt upp sig och ska bara arbeta några dagar till när vi pratas vid. Sedan bär det av ut i det fria. Sören ska inte söka något nytt jobb. Det går inte, har hans fru sagt åt honom. ”Du är ju fullblodspolis dygnet runt och kan inte vara något annat än polis”. Så tycker frun.
Så det får bli att ägna sig åt att fernissa och vårda en fin gammal träbåt, eller flera. Det gillar Sören.
Kanske skulle han också kunna återuppta en sysselsättning han ägnade sig åt på 70-talet. Då var han biodlare. Han minns att han då fick en viktig leverans från Visingsö i ett postpaket med lufthål och med lite föda åt en särskilt värdefull drottning från just Visingsö, där jag alltså befinner mig under samtalet med Sören.
Jag är ju nyfiken och frågar därför Sören varför han valt att säga upp sig från polisen. Är han missnöjd med jobbet? Inte alls tvärtom, försäkrar han rappt och trovärdigt. Han har trivts utmärkt. Inte en enda gång under ett ingripande i trafiken har han ifrågasatts när han stoppat någon misstänkt trafiksyndare. ”Dom har alltid respekterat min polisiära yrkesutövning”.
Min egen reflektion under samtalet är att det säkert spelat stor roll vilket förhållningssätt och bemötande Sören själv haft till alla dem han som trafikpolis ingripit mot.
Vi är båda eniga om att det är just som polis man har möjlighet att ingripa även om lagen ger envar stora formella möjligheter att gripa många trafikbrottslingar. Goda rådgivare avråder emellertid oftast på goda grunder ”envar” att använda sig av befogenheten till ett envarsgripande av en trafikbov med skyldighet för envar att därefter överlämna vederbörande till närmaste polisman.
Även om Sören Johansson alltså trivts med sitt jobb inom polisen finns det sådant han retar sig på. Den stora glansåldern på polissidan var på slutet av 70-talet och under hela 80-talet. Specialiserade trafikpoliser har det blivit allt färre av sedan dess. För 15 år sedan fanns det cirka 1 500 och numera bara 300–400 trafikpoliser.
Sören retar sig på att administrationen med avrapportering tar alltför lång tid. Den viktiga yttre verksamheten borde bli effektivare med ett betydligt smidigare avrapporteringssystem.
Sören känner också stor frustration över att viss lagstiftning genomförs utan praktiskt hänsynstagande till att det polisiärt ska kunna gå att beivra och rapporteras eller lagföra överträdelser. Senast gäller det ett förslag som i skrivande stund är ute på remiss och som gäller bärighetsklass 4 (BK 4). Förslaget går ut på att göra fler vägar till BK4 och därmed få ett mer sammanhängande vägnät med den nya bärighetsklassen.
Högst sannolikt betyder det att vi kommer att se fler ekipage med de högre bruttovikterna.
Vad är det då som är så farligt? I praktiken innebär det att en fordonskombination som idag får lov att väga som mest 64 ton, från den 1 oktober 2020 kan ha en bruttovikt på hela 74 ton (på fler vägar), förutsatt att ekipaget har ”rätt antal hjulaxlar”. Och detta utan att det, som Sören ser det, finns några möjligheter för polisen att göra någon kontroll av att ekipaget uppfyller de tekniska krav som i övrigt ställs för 74 ton. Och därmed kan polisen i många fall inte heller lagföra överlastade fordon.
Om förslaget blir verklighet ser Sören ytterligare ett rättsligt misslyckande som från trafiksäkerhetssynpunkt är betydelsefullt. Ett tidigare misslyckande gällde lastsäkringen där diffusa begrepp som ”bör” och ”kan” i stället för ”ska” ställt till det vad gäller möjligheten till beivrande.
Men Sören Johansson är angelägen att avsluta samtalet med mig i positiv anda. Han vill absolut inte att läsaren av denna krönika ska få intrycket att han sagt upp sig inom polisen i protest. Tvärtom har han trivts i huvudsak utmärkt och är alls ingen gammal gnällgubbe.
Men det är klart att hade han haft fria händer att bestämma över trafikpolisverksamheten i landet hade ett och annat – och kanske också något därutöver – säkert sett annorlunda ut.
Då hade också fler trafikpoliser med smidigare avrapporteringssystem varit synliga längs vägarna. Ständigt alerta för att gripa in med omdöme där vi andra i form av ”envar” inte har en praktisk chans att kunna ställa till rätta genom att själva gripa trafikbovar.
Sven-Erik Alhem