Ha möjlighet - inte detsamma som att få lov - Tidningen PROFFS

I brottsbalken finns en bestämmelse om dataintrång. Det är inte tillåtet att hur som helst kika in och se vad som kan finnas i ett dataregister ens för den som i sitt arbete annars har behörighet att komma in där. Så det gäller för den nyfikne att hålla fingrarna i styr och inte utnyttja sin behörighet för att kolla något som är av intresse utanför det som gäller själva jobbet.

För att vara OK med en slagning för till exempel en polis eller för någon som jobbar vid Skatteverket räcker det inte med att vara behörig. Uppgifterna i registret måste alltså också vara relevanta för ett pågående arbete. Aldrig för att kolla något av ren nyfikenhet eller för privata ändamål.

För den som av något skäl finns i ett dataregister är straffbestämmelsen till för att skapa trygghet mot alla former av obehörigt tittande på eller utnyttjande av registeruppgifterna.

Det fick en tjänsteman på Skatteverket veta efter att under lång tid ha gjort 168 olovliga slagningar på sin arbetsplats. Det var inga uppgifter i datasystemet han behövde för att utföra jobbet.
Han åtalades för dataintrång men förnekade brott. Han hade inte, påstod han, gjort slagningarna med uppsåt eftersom han inte visste att uppgifterna var olovliga.

I första instans (tingsrätten) kom det fram att den tilltalade när han anställdes vid Skatteverket hade skrivit under en sekretessförbindelse av vilken det tydligt framgick vad han hade lov att använda systemet till. Han ursäktade sig med att han inte läst igenom texten så noga. Han hade frågat sin chef och fått till svar att förbindelsen gällde regler om sekretess.

Tingsrätten tyckte dock inte att bevisningen mot mannen var tillräcklig för att fälla honom till ansvar. Så han friades i den instansen.
Märkligt enligt min uppfattning.

Åklagaren överklagade den friande domen och i hovrätten gick det inte så bra för tjänstemannen. Hovrätten konstaterade att flera av de uppgifter den tilltalade hade tagit fram ur registret gällde privata angelägenheter och att han också lämnat svårbegripliga uppgifter som förklaring till vad han gjort.

Det var också relativt osannolikt med hans förklaring vad gällde framtagna uppgifter om arbetskollegor.

Min reflektion om detta: känns typiskt för den som är nyfiken på sådant som absolut normalt ligger långt utanför vad som krävs för jobbet på Skatteverket. Han hade också enligt hovrätten hållit på under lång tid.

Sammantaget ansågs han skyldig till dataintrång men slapp fängelse. Han dömdes till villkorlig dom.

Så i hovrätten kom rättvisan i fatt den tilltalade som jag ser det. Kanske var det lite väl hyggligt med bara en villkorlig dom..?

Sven-Erik Alhem