Det är alltid en risk när en maktgalen envåldshärskare i ett vapenstarkt kärnvapenland som Ryssland vill vidga sin mäktighet på ett annat lands bekostnad och med vapen invaderar landet.
Demokratiska grannlandet Ukraina till Ryssland fick veta att det inte bara var tomt hot från president Putins sida
Allt återverkar så klart negativt inte bara på det anfallna landet Ukraina. Överallt skapas oro och instabilitet. Plötsligt blir det svårt med planering och förutsebarhet.
Ytterligare stigande priser på bensin och diesel slår åter till fastän vi hade de högsta eller bland de högsta bränslepriserna redan före invasionen i Ukraina. Men det är ju inte rimligt att vi i detta prekära säkerhetsläge ägnar kraft åt att gnälla på hur dyrt det blivit att använda bilen både privat och inom hela transportsektorn.
Det känns fel när vi hör rösterna från hur man har det i Ukraina efter att människorna där så grymt har utsatts för ett invasionsangrepp från grannlandet Ryssland.
Man kan fråga sig hur länge Putin ska kunna ha kvar sin makt? Det känns som alldeles för länge om han skulle klamra sig kvar hela den tid som han formellt har sett till att lagen ger honom möjlighet till. Förhoppningsvis finns det en stark opinion mot honom efter hans agerande i det egna landet.
Nu lämnar jag här invasionskriget i Ukraina och övergår till att beskriva när Justitieombudsmannen (JO) funnit skäl att rikta kritik mot en chefsrådman i Helsingborgs tingsrätt för att inte vid prövningen av ett kontaktförbudsärende ha gått med på en partsbegäran om att få till stånd ett sammanträde inför rätten. Domstolen avgjorde fallet ”på handlingarna” utan att således tillåta parterna att komma inför rätten och vidareutveckla sina uppfattningar.
Eftersom det enligt den gällande lagen om kontaktförbud finns en ovillkorlig rätt till sammanträde gjorde tingsrätten formellt fel och får ta emot kritik av JO för det.
Själv tycker jag att det är en miss i lagstiftningen. Det borde ha funnits en laglig ventil som gjorde det möjligt i särskilda fall för tingsrätten att agera som man gjort.
Det framgår också av JO:s beslut att han tycker att det kan finnas skäl för en översyn av kontaktförbudsbestämmelserna när det gäller den idag ovillkorliga rätten för parterna att påkalla sammanträde. JO har nämligen skickat en kopia av sitt beslut i ärendet för kännedom till Regeringskansliet.
JO lät sig alltså nöja med kritik. JO har ju också möjlighet att väcka åtal mot till exempel en domare för fel eller försumlighet i tjänsteutövningen. Det sker dock endast undantagsvis. I det beskrivna fallet känns det nog överkomligt att ta emot kritiken, tror jag eftersom JO själv uppenbart ser att det kan finnas skäl för en lagändring.
Det ändrar ju inte att det är gällande lagar som ska följas.
Stora som små konflikter eller tvister bör alltid lösas på rättslig väg eller på diplomatisk väg. Världen har inte råd med fler maktfullkomliga envåldshärskare. Inte heller av kriminella som med vapenmakt eller hot om våld skipar ”rätt” på sina egna villkor.
Sven-Erik Alhem