Det är ofta svårt att skriva något positivt om trafiksituationen på våra vägar. Trängsel, hets och tuffa omkörningar präglar mestadels bilden av situationen. Men efter de senaste chockhöjningarna inte minst av dieselpriset går det möjligen att se en liten ljusning i allt elände. Är det inte lite lugnare framfart? För att spara på det svindyra bränslet.
Alla vet ju att högre hastighet kostar. Inte bara i formen av risk för olyckor och böter. Utan just för den markanta ökningen av förbrukningen i liter per mil. Får man som bilägare bara fyra liter per hundring är det lätt att motivera en snålare körning.
Jag märker också en mindre trafiktäthet som en följd av det dyra bränslet. Sannolikt bara tillfälligt dock. Men likväl. Det går ju att skriva något positivt mitt i allt elände med ett fruktansvärt anfallskrig i Europa.
Har jag själv påverkats i min bilkörning? I allra högsta grad.
Jag åker tåg så mycket jag kan och låter bilen stå när det gäller långa sträckor. För det mesta. Jag cyklar och gör det så konsekvent som möjligt till exempel för att handla. Blir varorna för många väljer jag ibland att cykla två gånger. Superbra också för motionen. Inte så bra i kyla, regn och snö så klart.
Märker att mina tankar om dyrare bilkostnader känns tämligen ovidkommande. Särskilt sedda i ett perspektiv där Ukraina under den pågående invasionen har orsakats så mycket mänskligt lidande och förödelse som en följd av en envåldshärskares maktutövning i Ryssland.
De för mig uppenbara krigsförbrytelser som ägt rum hittills under kriget med urskillningslösa anfall mot civilbefolkningen i Ukraina och till och med mot sjukhus känns som de borde vara möjliga att också rättsligt kunna läggas ansvariga till last när händelserna väl kunnat utredas på ett tillfredsställande sätt. Tänk om resultatet skulle leda till att envåldshärskaren själv inför domstol skulle få svara för vad han ställt till med.
Dit är det emellertid lång väg att beträda.
Så mycket står dock klart; det är två stora, väldiga P:n som på senare år har förpestat tillvaron.
Ett är pandemin. Den har gått att förhålla sig till med vaccin och annat. Det andra – Putin – är betydligt värre. Jag är övertygad om att det är många som är djupt förbannade på honom genom hans sätt att lägga ett tidigare broderland i ruiner. Och orsaka så mycken ond bråd död.
Världen behöver verkligen inga diktatorer och envåldshärskare. Deras tid är sedan länge förbi och det har aldrig varit så tydligt som nu. De flesta av oss vill leva i en äkta demokrati med respekt för rättsstatens principer och mänskliga rättigheter. Där man inte riskerar fängslas om man fritt uttrycker sitt missnöje med statsledningen eller kallar ett krig för ett krig.
Och glöm aldrig att den värsta envåldshärskaren är den som styr och ställer helt på egen hand men som kan hänvisa till någon form av formellt fungerande medstyrande institution. En envåldshärskare hindras heller inte av begränsande lagar som reglerar maktutövningen. Då ser envåldshärskaren till att reglerna ändras så att de passar härskaren som handen i handsken.
Jag känner mig säker på att anfallskriget mot Ukraina fått upp ögonen för de flesta människor i Sverige och i Europa hur värdefullt det är att få leva i en äkta demokrati med långtgående möjligheter att fritt uttala kritik mot styrande i både det egna landet och mot ledarskikten i andra länder. När så behövs.
Sven-Erik Alhem