Demonstrationen i form av fortsatt koranbränning av kände provokatören Rasmus Paludan ägde nämligen denna gång rum utanför turkiska ambassaden i Stockholm och retade upp mängder av muslimer bland annat i Turkiet. Den turkiske presidenten Erdogan uttalade sig negativt om Sveriges möjligheter att få ett godkännande av Turkiet gällande landets Natoansökan.
Borde polisen ha beviljat demonstrationen men hänvisat Paludan till en annan plats? Det är en av frågorna som ställts. Men också om statsministern och utrikesministern och även de tidigare regeringsföreträdarna borde ha uppvisat en tuffare attityd gentemot Turkiet. Inte så fjäskande och mjäkigt som många uppfattat att det svenska förhållningssättet varit mot den tuffe Erdogan.
För egen del tror jag att ett tillåtande av den sökta demonstrationen med inskränkning gällande platsen bara inneburit en ytterligare förstärkning av mjäkighet och fjäskande.
Samtidigt hade den av Sverige så ihärdigt hävdade yttrande- och demonstrationsfrihetsrätten lätt fått sig en knäck vid en ändring av platsen bort från den turkiska ambassaden mot vilken ju uppenbarligen hela satsningen hade sitt fokus.
Jag tänker ofta på Olof Palmes orädda uttalanden mot gärningar och företeelser han ogillade i världen. Vi befinner oss långt från sådana statsmannamässiga djärva uttalanden numera. Och inte minst gäller det nu i förhållande till Turkiet under den säkerhetsmässigt betingade skyndsamt angelägna strävan för Sverige att äntligen kunna Natoanslutas.
Den berättigade frågan är väl så här i efterhand hur en organisation som Nato kunnat göra sig så formellt beroende av en enda medlems diskvalifikationsmöjlighet även i fall där alla andra medlemmar är positiva till att välkomna en ny medlem.
Framåtsyftande: Vore det inte bättre att satsa på aktiv information till de många positiva Natoländerna om vad Sverige och Finland som nya medlemmar kan göra tillsammans med de andra nordiska länderna för att förbättra säkerheten i Östersjöregionen? Till gagn för hela Nato.
Och sluta fjäska för Erdogan. Personligen tror jag nämligen att anslutningsfrågan avgörs av USA. På ett eller annat sätt.
Sven-Erik Alhem