Allra först: Om polisen får uppgift om att brott som hör under allmänt åtal begåtts är polisen i princip skyldig att upprätta en anmälan oavsett om någon gjort en formell anmälan eller till exempel ångrar sig under tiden anmälningsupptagningen äger rum och bara vill lämna polishuset och gå hem.

Därefter ska sägas att det är anmälaren själv som bestämmer om hon eller han vill göra en anmälan. Det finns alltså i alla normala fall ingen sådan plikt. Motsatsen gäller alltså bara för polisen som vid straffansvar är skyldig upprätta en anmälan i fall som jag nyss nämnde. Bara om det skulle vara uppenbart orimligt vad som påstås kan anmälan polisen underlåta upprätta en anmälan. Ett tydligt exempel är om en anmälare påstår sig ha blivit misshandlad under ett besök på månen.

En polisanmälan kan göras muntligen – per telefon eller vid besök på en polisstation. Eller skriftligen. Om sakförhållandena är mer komplicerade kan det vara klokt att söka upprätta en handling och skicka eller lämna in till polisen. Då vet anmälaren att allt relevant kommer med.

I princip är det vad anmälaren påstår sig ha varit utsatt för som ska tas med. För att bedömas och prövas av polis eller åklagare. Det får aldrig förekomma att anmälningsupptagaren försöker påverka anmälaren till exempel från att avstå från att anmäla. Ej heller ankommer det på anmälningsupptagaren att säga emot anmälaren om det inte skulle vara uppenbart orimligt vad som anförs. Att jag skriver denna krönika har sin grund i att jag nåtts av uppgifter om att denna typ av försök till påverkan eller viss sovring förekommit.

Men bedömningsfrågor då, invänder kanske någon undrande. Om anmälaren berättar om en viss händelse och gör gällande att den är att anse som grov vårdslöshet i trafik. Kan då inte anmälningsupptagaren (efter eventuell kontakt med ett befäl) direkt korrigera anmälaren genom att låta anmälan i stället gälla överskridande av heldragen linje?

Svaret är enligt min mening nej. Det får i stället ske genom ett beslut (som det går att begära överprövning av i händelse av missnöje) där polisen står för en transparent ändring av bedömningen av hur den i anmälan beskrivna brottsliga gärningen rätteligen ska rubriceras.

Så – enkelt uttryckt – bort med all skolmästaraktig klåfingrighet från anmälningsupptagarens sida när en muntligen framställd anmälan tas upp. Testa med dig själv hur du skulle se på saken om en anmälningsupptagare som hade en annan uppfattning i vissa delar av en mottagen skriftlig anmälan skulle tillåta sig själv att göra en egen ”korrigering” av någon mening i den mottagna handlingen.
Otänkbart så klart!

För tydlighetens skull vill jag framhålla att jag är övertygad om att det flesta anmälningsupptagningar sker på ett korrekt sätt. Men det gäller att se till att det gäller i samtliga fall. Och att inga underhandsstyrningar tillåts ske i det fördolda.

Sven-Erik Alhem