Tänk dig själv in i hur det skulle vara att som anhörig inte säkert få klarhet i vad som låg bakom gärningen. Eller reflektera en stund över att gärningspersonen skulle klara sig undan lagföring av märkliga formella skäl. Extra svårt att begripa för anhöriga blir det om sådana skäl gör att inte ens ett förhör kan hållas med en sannolik gärningsperson.
För övrigt är det säkert många andra människor än de anhöriga som höjer på ögonbrynen av undran när ett äldre mordfall i Göteborg från 2005 (mordet i Stuvkällaren) förs på tal. Det gäller också många som arbetar – eller har arbetat – inom rättsväsendet.
I oktober 2005 mördades en 36-årig kvinna när hon skulle stänga tygbutiken Stuvkällaren i Göteborg. Hos polisen fanns DNA-spår från den misstänkta mördaren. Först närmare 18 år efter Stuvkällarmordet fick polisen klart att en träff i sökandet efter gärningsman uppkommit.
Träffen visade sig gälla en kvinna som vid tidpunkten för mordet var 17 år. Hon hade topsats i samband med ett ärende där hon misstänktes för butikstillgrepp. Därav träffen.
Sedan flera år tillbaka finns det ingen preskriptionstid för mord. Det är säkert vad många människor hört talas om inte minst i utredningen av Palmemordet. Så allmänt sett preskriberas inte mord liksom andra mycket allvarliga brott för vilka kan följa livstids fängelse.
Men dessvärre finns det ett enligt min mening beklagligt undantag. Om en misstänkt gärningsperson är under 18 år vid gärningstillfället gäller inte huvudregeln. Då är preskriptionstiden stället 15 år.
Eftersom DNA-träffen gällande Stuvkällarmordet kom först närmare 18 år efter gärningen och träffen rörde en person som vid mordet var bara 17 år förblir mordet tragiskt nog ouppklarat. DNA-träffen kom för sent. En gärningsperson kunde alltså kopplas till mordet men var vid tidpunkten för mordet 17 – men inte 18 – år gammal.
Topsningen kom således inte tidigt nog och mordet var preskriberat i förhållande till just den berörda utpekade. Åklagaren i målet prövade noga om det kring mordomständigheterna fanns anledning tänka sig någon annan som skulle kunna vara inblandad men fann att så ej var fallet.
Någon mer utredning blev det inte. Inte ens ett förhör med den utpekade kvinnan kunde hållas.
En ytterligare påfrestning för de anhöriga till mordoffret är att en brottsmisstanke som uppkommit mot samma kvinna före den kritiska 15 års tiden efter mordet, hade kunnat föranleda en topsning av henne. I tid alltså. Men topsning gjordes tyvärr inte i det fallet. Jag känner inte till orsaken.
När preskriptionen för mord togs bort borde det gälla ha gällt generellt tycker jag. Utan undantag. Utredning och lagföring hade då alltid varit möjlig så länge den träffen gäller var vid liv. Påföljdsreglerna hade som vanligt beaktat gärningspersonens ålder. Jag tror att en ändring kommer till stånd. Gärna så skyndsamt som möjligt.
En ändring kan få betydelse för andra fall med unga misstänkta förövare där DNA-träff uppkommer först lång tid efter gärningstillfället. Jag hoppas också att topsning sker regelmässigt i alla fall där så är möjligt.
Sven-Erik Alhem