Krönika: ”Jag åker gärna tåg – Men …” - Tidningen PROFFS

Jag tycker allt sämre om att flyga. Har flugit ganska mycket i mitt liv men gillar det inte. Ej bara för miljöns skull utan också – och särskilt – för att jag känner mig så fullkomligt utlämnad när jag väl är ombord och i luften. Kan inte påverka något. Har ingen fallskärm och tror inte så mycket på den flytväst som finns under varje säte med en lampa som tänds automatiskt vid kontakt med vatten.

Puh, säkerhetsgenomgången känns allt jobbigare att lyssna till och jag gissar att uppläsningen föga lugnar mer än möjligen uppläsaren själv.
Den I juni var jag på en flerdagars konferens i Berlin. Flög ner från Göteborg. Utan andra negativa känslor än instängdhet.

Jag hade bestämt mig för att åka tåg hem. Bland annat SJ gjorde stort nummer av att det nu finns ett direkttåg till o från Berlin. Jag lockades och tänkte att det finns nog bekväma sittplatser att vilsamt färdas en bit genom Europa i. Först direkt till Malmö, Därefter sedvanliga byten för vidare transport till Visingsö. Trodde jag skulle få en komfortabel sittplats som på SJ:s snabbtåg på paradsträckorna inom Sverige.

Så blev det inte. Ordinarie tåget var utbytt mot ett som såg ut att ha hämtats ut från ett museum. Toaletten, som faktiskt fungerade var så liten att det nästan krävdes hjälp av skohorn för att ta sig in och ut. Mellan Berlin och Hamburg hade jag en hel kupé för mig själv. Tågvärden uppträdde mycket trevligt och upplyste mig om att i Hamburg kommer ytterligare fem personer att ansluta i kupén och efter hand omvandla den till en liggvagn. Jag fantiserade fördomsfullt ihop hur mitt nya ressällskap skulle kunna se ut. För mitt inre fantiserade jag om öldrickande och rökande fotbollshuliganer.

Jag delgav tågvärden mina farhågor. Han lugnade mig inte nämnvärt genom att med myndig stämma uttala:
”Det är strängt förbjudet att dricka medhavd alkohol och att röka ombord. Händer något sådant likväl är det bara att säga till.”

För en liten stund föreställde jag mig resa mig upp i kupén med stora, starka killar runt mig och på ett språk som de förstod säga: ”Om ni inte genast upphör med era olagligheter går jag iväg och hämtar tågvärden”.

Men jag behövde aldrig uppleva något sådant. Ty i Hamburg klev på synnerligen trevliga människor. Så långt ifrån huliganer man kan komma. Resan fortsatte och kupén blev mycket riktigt efter långa och trevliga samtal omvandlad till en liggvagn. Resan var inte vilsam. Den tog enormt mycket längre tid än väntat till följd av pass- och tullkontroller. När jag ankom till Malmö mycket, mycket senare än utlovat kände jag mig närmast utpumpad. Men likväl var resan trevlig och jag ångrar den inte.

Skulle jag göra om den? Gärna men först om tågstandarden höjs. Alla mina kollegor på konferensen som var skeptiska till mitt val av färdmedel för hemresan tror jag är minst lika skeptiska om de läser min krönika.

Sven-Erik Alhem