Men jag börjar med att ställa en kritisk fråga till mig själv. Är det gubbgnällvarning att bli irriterad över att någon sitter på ett tåg eller buss med skosulorna mot sätet? Är det bättre att rätta sig efter rådet: Släpp det och andas i stället?
Så kan det säkert vara även om det tar emot lite. Än värre grund till irritation är, tycker jag personligen om en tågvärd ser vad som sker på en sittplats utan att på något sätt reagera. Men jag får kanske finna mig i det också, sluta bry mig och koncentrera mig på vad som i övrigt är positivt i livet.
Även om det ibland svider.
För i egen bostad skulle jag väl knappast stillatigande acceptera en själviskt sittande gäst med skosulorna rätt ner i bästa fåtöljen. Eller om det gäller en passagerare i min bil. Därför är tågvärdens passivitet svårare att förstå. Kanske är det så att tågvärden känner sig ensam och utsatt. Aktar sig noga för att riskera orsaka någon form av provokation. Det måste jag ta till mig och försöka förstå.
En helt annan fråga. Om jag blir misstänkt för till exempel ett trafikbrott ska jag då acceptera att skriva på ett ordningsföreläggande eller strafföreläggande? De flesta vet att man alltid har en ovillkorlig rätt att få en domstolsprövning.
Skriver man på ett föreläggande får det samma rättsverkan som bli dömd av domstol. Därför gäller det att tänka noga igenom frågan innan man skriver under.
Det går att begära betänketid om sådan önskas (läs förresten även Proffsledaren från i juli, där tidningens chefredaktör är inne på samma spår).
Oftast känner man nog med sig vad som är det lämpliga. Men viktigt är att veta att det aldrig – eller i alla fall nästan aldrig – bör kännas skamligt att påfordra en domstolsprövning även om det misstänkta brottet kan förefalla vara bagatellartat och ”bara” föranleda ett bötesstraff.
Det finns många exempel på att polisens eller åklagarens bedömning/uppfattning om att saken lämpligen kan avgöras genom att den misstänkte undertecknar ett föreläggande inte visar sig hålla i domstol.
Så stå på dig och räds inte domstolens prövning! Men agera med omdöme och aldrig förhastat, blir mitt råd.
Skulle du mot förmodan få ett råd av polis/åklagare att skriva på gäller det att skynda särskilt långsamt. Det är aldrig klokt att skriva under ”för att få saken ur världen” eller för att slippa onödig uppmärksamhet under en offentlig förhandling i domstol. Den äkta ”rättvisan” är mer betydelsefull än så.
Och en rättvis prövning i en oavhängig domstol i en demokrati där verklig åtskillnad görs mellan den politiska makten och domstolarna är något vi bör vara stolta över.
Även en trafikförseelse kan föranleda konsekvenser som kan vara svåra att bära för den som anser sig ha handlat rätt men likväl blir misstänkliggjord. I ett sådant läge torde det oftast vara bäst att låta bli att skriva under ett strafföreläggande och i stället i förekommande fall avvakta ett beslut av åklagaren om åtal ska väckas eller ej.
Många gånger kan det vara frestande för den som varit med om en trafikincident och kanske känner en viss moralisk skuld kring skeendet att söka få allt överstökat så snabbt som möjligt genom att skriva under ett strafföreläggande… Gör inte det. Åtminstone inte förrän du talat med någon sakkunnig person som du känner förtroende för och som lättare än du själv kan bedöma situationen.
Sven-Erik Alhem