Rättssäkerheten i vårt land har ? med rätta ? ifrågasatts då och då. Alla minns vi den stora Quickskandalen, där det visade sig fungera för Quick att på oriktig grund erkänna åtta mord och bli genom lagakraftvunna domar förklarad skyldig till att ha begått dem. Det krävdes lång kamp och resning till fördel för Quick för att varenda en av domarna som gällde de åtta morden senare skulle komma att rivas upp.
Quick var inte längre någon seriemördare.
Moral, etik och lojalitet är tre ledord som varenda person borde bära med sig utan att ens behöva tänka på det. Men det sorgliga är att det brister och krackelerar dag för dag, och i vår bransch är det så nedbrytande att man bara vill gråta.
Den som sätter sig i en lastbil och sedan väljer att ha det som sitt yrke, kommer för resten av sitt liv att ha en mycket speciell och komplicerad historia med sig själv. Man växer in i en hatkärlek till sitt jobb.
Vägpaketet som varit på väg ska presenteras i morgon, vi får nu se hur man tänkt nere i Bryssel.
Paketets ankomst har föranletts av massa alternativ fakta, vi i HSS har hållit oss avvaktande och lyssnat på våra källor, då man från deras håll säger att det varit helt tyst om vad det innehåller.
Nu har vi blivit medvetna också i Sverige om vår sårbarhet. Vadå om, frågar du kanske? Jo, nu har vi fått erfara att ett "riktigt" terrordåd (i skrivande stund alltjämt på misstankebasis) kan drabba också oss. Efter det ödesdigra dramat med den framrusande, tillgripna lastbilen på Drottninggatan i Stockholm där flera människor så tragiskt dödades och skadades, kommer alla säkerhetsarrangemang och krav på hårdare tag att öka.
Och vi har också till fullo insett att ett tungt fordon i fel sammanhang kan vara ett otäckt och verkningsfullt mordvapen.
När jag skriver denna krönika är det bara något dygn kvar till dess Helsingborgs tingsrätt ska meddela dom i ett mål gällande grov vårdslöshet i trafik, där åtal väckts i anledning av att två mc-förare i mycket hög hastighet varit inblandade i en trafikolycka på riksväg 21 vid Klippan.
Det är en polis som själv blev omkörd av MC-förarna före trafikolyckan som uppmärksammat mig på fallet. I min nästkommande krönika här i tidningen Proffs, ska jag noggrant redogöra för slutresultatet genom domen i tingsrätten.
En tanke dyker upp i min hjärna. Varför den tanken vill påminna sig just nu vet jag inte, men det tajmar bra med hur vår yrkessituation ser ut. Hur värderade är vi, jag och du som yrkeschaufförer idag egentligen? Inbringar vi något värde i konsumenternas ögon? Det gör vi nog, men knappast så mycket som vi förtjänar. Tyvärr. Vi är ju mest bara i vägen och kör som dårar och tar plats.
Jag brinner för rättvisa för dem som arbetar på vägen och jag vill berätta om ett av mina senaste fall då en chaufför som anklagats för fortkörning under kökörning i Göteborg, tog kontakt med mig.
Kustbevakningen har problem vad gäller personal. I alla fall om det inträffar större oljeutsläpp. Men det märker vi som allmänhet sannolikt bara i just ett sådant fall. Under normala förhållanden är vi mindre beroende av en väl fungerande kustbevakning.
Det är mycket skit och tragik som händer i världen just nu. Den enes död, den andres bröd. Som vi bäddar får vi ligga. Kort sagt. Men nog om det, vi måste trots allt mobilisera oss och för vår egen skull försöka få ordning på oss själva och på ?situation Sverige?.