Krönikor

Hej på er, chaffisar!
Nu är det "premiär". Jag ska skriva några rader till er ute på vägarna i vintermörkret. För nu har vi äntligen kommit igång med TIA, Truckers International Association. Detta efter en del smärre problem - men nu känns det helt okej.
Jag hoppas att det här kan bli något bra för oss alla. Det är åtminstone tanken.

Alkoholpåverkad låter man bilen stå. Alltid. Det är en regel som är väl förankrad bland oss medborgare. Vi blir inte enbart straffade om vi kör rattfulla, vi fördöms socialt också. Med rätta. Men alla omständigheter i samband med körningen ska beaktas när det gäller att rättsligt fastställa om rattfylleribrottet är grovt eller av normalgraden. Det fick en man från Järfälla som varit ute och festat vid en leverantörstillställning erfara. Sedan han glad i hatten klokt nog tagit taxi hem uppstod en förveckling i samband med att han skulle betala taxiföraren. Passageraren upptäckte nämligen att han tappat sin plånbok. Och den behövs naturligen för att klara av betalningen för taxifärden. Efter en del strul och förvecklingar fick mannen för sig att han kunde ha tappat plånboken i samband med att han mekat med en äldre bil som stod på gräsmattan på den egna tomten vid huset. För att se om plånboken kunde ligga under bilen backade han den någon halvmeter. Precis då kom polisen. Och så uppdagades det att han var rejält rattfull (alkoholkoncentrationen i hans utandningsluft uppgick till 0,95 milligram per liter).

Det här är min sista krönika i egenskap av polis. Jag går i pension inom en snar framtid. Det betyder inte att jag tänker sluta att skriva men jag kommer då att ?bara? vara krönikör, och kanske inte förekomma lika ofta som hittills. Men det finns en fördel med allt, som krönikör kan jag framföra mina åsikter på ett annat sätt och ta ut svängarna utan att fundera på om eller vem jag råkar trampa på tårna.
Så hur ser då min allra sista poliskrönika ut? Jo?

För tillfället känner jag mig lite vilsen i tillvaron. Alla pratar om att det är KRIS nu. Det känns inte bra och oron gnager i magen. Samtidigt vet jag inte varför jag är orolig. Jag har inga aktier som ska säljas och påverkas inte heller på andra sätt av krisen. Vilsenheten, och oron, beror nog mest på att jag inte riktigt fattar hur det har kunnat bli så här.

Under många år har jag ständigt varit ute i debatten ? ibland ensam, andra gånger tillsammans med Polisen, Vägverket och/eller Vägtrafikinspektionen ? för att söka lyfta fram vikten av att vi alla håller oss inom trafikens normsystem. Jag har också medverkat till att vi för några år sedan fått rejält höjda böter på trafiksidan.

Sitter vid skrivbordet och myser. En blick ut genom fönstret avslöjar en grå och blåsig höstdag. När jag gick till jobbet i morse bet kylan i kinderna. Men här sitter jag alltså och myser i alla fall. Och jag har flera anledningar till det. För ett par månader sedan skrev jag ett öppet brev till infrastrukturminister Åsa Torstensson där jag uppmanande henne dels att skaka nytt liv i Nollvisionen, dels att se till att vägtrafikområdet skulle få mer pengar. Nollvisionen verkar inte intressera ministern men däremot har hon faktiskt sett till att få mer pengar till vägarna. En halv seger att glädjas över (ja, ja, det kanske inte bara var mitt brev som påverkade henne och förmodligen är det inte tillräckligt mycket pengar men ändå?).

Om man är åkeriföretagare i Sverige finns det säkert mycket som känns orättvist. Jag tror att många åkare är missnöjda med sin konkurrenssituation i förhållande till en del utländska åkeriföretag. Jag ska snart komma in lite närmare på vad jag grundar mina tankegångar på.

En felaktigt inställd fartkamera registrerade bilister som körde 76 km/h trots att den högsta tillåtna hastigheten var 90 km/h! Klubben VSVB, alltså ?Vi Som Vet Bäst?, de facto Vägverket och Rikspolisstyrelsen kliar sig i huvudet och försöker hitta orsaken. Oavsett orsak har 381 lagliga hastigheter registrerats som olagliga.

Alla pratar om kvalitet men få kan sätta fingret på vad det är. Tvättmaskiner, klockor och soffor kan alla säljas med kvalitetsargument. Transporter också, vilket de allt oftare gör. Det är vi på QIII glada för eftersom vi ju jobbar med att få transportköpare att ställa högre krav på kvalitet vid transporterna.
Vi anger också vad vi menar med kvalitet: att det ska vara bra arbetsmiljö, trafiksäkerhet och miljö vid transporterna. Vad kvalitet betyder i andra sammanhang varierar betydligt. En kvalitetsklocka tickar i alla väder, en kvalitetssoffa behåller studsen i många år och en kvalitetstvättmaskin gör kläderna lite renare. Kanske kan man sammanfatta betydelsen av bra kvalitet med ?fullt värde för pengarna??

Hej Åsa!
Regeringen säger att det går bra för Sverige. Ni säger att det finns gott om pengar och att det till och med finns pengar över i budgeten.
Då har jag en bra idé: raka åt dig en stor del av kakan och satsa på något som alla i Sverige får glädje av, oavsett om de röstar åt höger eller vänster, bor i storstan eller på landet eller om de är unga eller gamla: vägarna. De måste bli bättre. Med bättre menar jag säkrare.