Krönikor

Öppet brev till infrastrukturminister Åsa Torstensson

Hej Åsa!
Regeringen säger att det går bra för Sverige. Ni säger att det finns gott om pengar och att det till och med finns pengar över i budgeten.
Då har jag en bra idé: raka åt dig en stor del av kakan och satsa på något som alla i Sverige får glädje av, oavsett om de röstar åt höger eller vänster, bor i storstan eller på landet eller om de är unga eller gamla: vägarna. De måste bli bättre. Med bättre menar jag säkrare.

Miljöministern lät som en skrämd anka

Jag har bestämt mig för att nästa bil blir en miljöbil. Jag måste dra mitt lilla strå till stacken för att främja världens miljö. Och för att snåla med bränslet som ju kostar en hel del. Världens miljöproblem är också mina. Jag minns fortfarande annonstexten gällande Renault 4: ?Vilken bil ska du välja när bensinen kostar 2:50 litern?? Det var chockerande siffror då. Lockade till inköp av en bränslesnål R 4:a. Jag hade själv flera stycken under en följd av år. Idag är det historia och känns smått löjeväckande bara.

Resoluta åtgärder uppskattas

Det är vanligt att utländska förare som kör för fort eller bryter mot någon annan bestämmelse och åker fast, med ett leende tar emot böteslappen och åker vidare. En stund senare rivs lappen och inget mer händer. Härigenom skapas också bristande respekt för gällande hastighetsgränser. Djupt otillfredsställande från en lång rad synpunkter. Många svenska yrkesförare är förbannade därför att de själva utomlands har fått stanna kvar längs vägen till dess böterna är betalda. Egentligen är det inget annat än en skandal att det bristfälliga systemet har fått fortgå under så lång tid i Sverige.

Armani och mysbrallor

Man ska inte döma hunden efter håren, heter det. Ändå är det precis vad man gör. Åtminstone vad gäller folk och deras kläder.
Reinfeldtarna åkte till Kina för att snacka mänskliga rättigheter, miljö och affärsförbindelser. Hyfsat tunga frågor. Men det var deras mysbrallor vid ankomsten som stal showen och dominerade nyhetsrapporteringen de första dagarna. De följande dagarna handlade rapporteringen om att de nu skaffat elegantare outfits. Löjligt. Men ärligt talat, skulle vi ha tyckt att Dalai Lama var lika andligt klok om han hade haft Armanikostym? Nej. Kliver en lastbilsförare ur hytten i Armanikostym? Nej, nej. Hade Berlusconi vunnit det italienska valet utan Armanikostym? Nej, nej, nej.
Vi döms efter håren vare sig vi vill eller inte. Dalai Lama kanske har glittrande silverkostymer på sig hemma, lastbilsföraren kanske har en garderob full med måttbeställda kostymer och handsydda skor och Berlusconi? (nää, Berlusconi har nog alltid Armani).

Tråkiga tidningar har lärt mig en del nytt

Jag har alltid tyckt att affärstidningar är tråkiga. Egentligen en fördom eftersom jag inte har läst dem utan bara bläddrat någon gång. Så skaffade kontorsgrannen en prenumeration på Veckans Affärer och lade tidningen i det gemensamma tidningsstället. Jag läste och en ny obegriplig värld öppnades för mig. Efter varje nummer funderar jag på varför ingen reagerar. Förmodligen för att de inte vill framstå som lika mossiga som jag. Ingen vill ju vara en sådan som inte fattar näringslivets villkor. Eller inte riktigt fattar vad som menas med favoritbegrepp som omstrukturering och effektivisering. Fast det, och en del annat, har jag lärt mig nu.

Rattfulla förare borde vara diskvalificerade för all framtid

?Sju fulla lastbilsförare fast i skånska hamnar.? Rubriken står där som ett hån mot allt vad trafiksäkerhet heter. I artikeltexten kan jag läsa vidare att det var en tidig måndagsmorgon som ett drygt hundratal poliser hade koncentrerat sina kontroller till hamnarna i Ystad och Trelleborg med angränsande vägar. Nästan samtidigt läser jag i ett TT-telegram: ?En lastbilschaufför som hade 2,52 promille alkohol i blodet när han stoppades av polis på riksväg 34 söder om Hultsfred åtalas för grovt rattfylleri. Andra trafikanter hade tipsat om chaufförens vingliga färd. Polispatrullen upptäckte genast hur berusad chauffören var och grep mannen.?