Men det som verkligen får mig att känna hopplöshet är de tandlösa verktyg som ordningsmakten tycks ha för att stävja den här typen av brottslighet. På Aftonbladets hemsida kunde man för en tid sedan läsa om en man i 50-årsåldern som åkt fast 48 gånger för rattfylleri. Helgen innan artikeln skrevs hade han dessutom lyckats med konststycket att åka fast två gånger på ett dygn!

Välkänd

Polisen berättar att ?mannen är välkänd hos polisen?. Tror jag det!
Hur vore det då om man i all vänskaplighet satte personen ifråga under behandling. Jag menar då inte att man ska ge honom en rejäl omgång stryk, även om han i sanning har förtjänat det. Gubben måste ju för allt i världen ha vård.

Nej, se det går inte. Poliskonstapel Royne Käck vid Arlandapolisen menar att ?en sådan här människa är ett stort problem, vi kan ju inte låsa in honom för tid och evighet?.
Varför inte det då? Det borde ju funka alldeles utmärkt. Och enligt mitt sätt att se det, måste ju en inlåsning vara det mest gångbara receptet i det första akuta läget. Därefter kan man ju fundera över andra lösningar. Enligt polisen är mannen körkortslös och antingen lånar han bilar ? eller också stjäl han dem. För köra bil, det ska han.

Körde på barnvagn

Att låta mannen, med polisens goda minne, fara runt som en potentiell mördare på vägarna måste ju vara att betrakta som medhjälp till mord.
Den här mannen är verkligen en potentiell mördare, det är ingen överdrift. I Aftonbladet står nämligen också att han tidigare i år kört på en kvinna med barnvagn. Barnet flög ur vagnen och mamman lyckades mirakulöst nog att fånga barnet i luften.
?Det hade kunnat sluta riktigt illa?, konstaterar förundersökningsledare Michael Malmberg vid Uppsalapolisen.
Ska det verkligen behöva sluta så illa, undrar man då en smula försynt..?

Lösningen

Det enda som jag tror kan få folk att tänka till lite extra är att man skapar straffsatser som betyder stora inskränkningar i brottslingens framtid. Långa fängelsestraff för fyllekörning är ett exempel. Tvångsvård ett annat.
Visst kommer vi att fylla våra fängelser och vårdavdelningar, men det är väl rimligt att anta att man har majoriteten av skötsamma svenskar bakom sig i det beslutet. För jag har svårt att tro att någon som vistas i trafiken tycker att idén är tokig.

Polisen måste få känna sig motiverad att gallra ut dessa tokskallar ur trafiksystemet. I samma stund som man ertappar en alkoholpåverkad förare borde man få skjuta in en långtidsverkande antabusstav i armen på vederbörande. För detta krävs att regeringen tar problemet på allvar och att varje trafikpolis får en snabbkurs i att ge sprutor.
Hur svårt kan det egentligen vara?