I ett pressmeddelande strax efter det inträffade skriver den fackliga förbundsordföranden i SEKO, Janne Rudén, att han blir ”heligt förbannad” över den här typen av händelser. SEKO menar att vägarbetarnas situation på vägarbetsplatserna är ”oacceptabel” och föreslår även ett antal förändringar för att få till stånd en säkrare arbetsmiljö för nämnda yrkesgrupp.
Förslaget går bland annat ut på att införa 30-gräns vid alla vägarbeten, dirigera om trafiken runt vägbyggen samt utöka bevakningen med kameror längs med vägarbetsplatser.
Däremot nämner man i pressmeddelandet inte ett ord om påföljder för den eller de som bär sig illa och respektlöst åt mot våra vägarbetare.

Psykvård och skadestånd

Jag undrar om det finns någon seriös vägtrafikant som på allvar kan tycka illa om en vägarbetare. Ni får i så fall gärna höra av er till mig och berätta. Det vore förvisso naivt av mig att tro att alla vägarbetare är helgon och felfria – men är det verkligen okej att riskera deras liv och hälsa för att visa att man inte gillar dem?
Jag köper alla SEKO:s förslag på en förbättrad säkerhet vid vägarbetsplatserna men jag skulle också kunna se att man eftersträvade strängare straff för den som bär sig vidrigt åt.
I det fall som jag nu relaterat kan jag personligen tänka mig ett straff som innebär minst två års indraget körkort, dryga böter, högt skadestånd till den drabbade, dubbel fordonsskatt i ett antal år, höjd försäkringspremie under samma tidsrymd samt erforderlig vård av ”misshandlaren”. Det vore väl ganska rimligt med tanke på den psykiska instabilitet som han uppenbarligen dras med?

IQ-test

Med en dåres envishet menar jag att kraven på körkortsinnehavare är på tok för lågt ställda. Fortfarande anser tydligen väldigt många att körkort är var mans rättighet. I hel-ete är det så. Först och främst måste man visa att man inte är dum i huvudet, därefter ska man bevisa att man klarar av att köra bil och följa de regler som gäller.
Ovanstående ”misshandlare” hade fallit på mitt första krav och därmed hade åtminstone en vägarbetare fått fira nyår utan blåmärken.
Det är en sak om man skadas i en ren olyckshändelse. Den risken löper ju varenda människa dygnet runt. Men att bli misshandlad, skadad eller rentav dödad på sin arbetsplats av personer med psykiska tillkortakommanden är i min värld både onödigt och fullständigt oacceptabelt.
En annan reflektion som man inte kan undvika i sammanhanget är varför vederbörande ”misshandlare” egentligen ansåg att han inte kom förbi vägarbetet tillräckligt snabbt. Han hade ju uppenbarligen tid att gå ur sin bil och ställa till med bråk…