Jaha, var ska man egentligen börja för att förklara ovanstående? Eller kan man överhuvudtaget förstå hur det "tänks" i de svenska domstolarna? Är det meningen att man ska fatta över huvud taget?
Jag måste erkänna att åtminstone jag har svårt att finna den röda tråden.
För en tid sedan skrev jag om polismannen Kennerth Mårtensson som fick sparken efter att ha haffat en biltjuv och dennes kumpan. Två ynglingar som sedermera anmälde Kennerth för misshandel. Och som uppenbart lyckades beveka inte bara domstolarna utan även RPS-chefen. Den sistnämnde var också mannen som bokstavligt talat gav Kennerth sparken.
Strax efter ”nyheten” om Kennerth Mårtensson läser vi i tidningen att en förare, som tidigare friats i tingsrätten, av hovrätten döms för vållande till annans död och vårdslöshet i trafik.
Olyckan skedde i maj 2007. Lastbilsföraren gjorde en vänstersväng med sitt timmerekipage när en personbil (enligt vittnen) i hög fart körde in i ekipaget.
I tingsrätten blev chauffören friad. Man menade att bilisten borde ha sett lastbilsekipaget och just det faktum att vittnen sett personbilen köra väldigt fort, sågs tydligen som en viktig faktor för olyckans uppkomst. Undersökningen av olycksplatsen styrker dessutom vittnenas utsagor då det inte fanns några bromsspår från personbilen på vägen.
Nej, tvärtom
Göta hovrätt är däremot av en annan uppfattning. De tycker att lastbilsföraren borde ha sett personbilen och tar ingen som helst notis om dennes höga hastighet. Därmed har lastbilsföraren ”i väsentlig mån brustit i den omsorg och varsamhet som betingas av omständigheterna”.
Resultat: lastbilsföraren döms för vållande till annans död och vårdslöshet i trafik till villkorlig dom och dagsböter.
Samma visa
Några dagar senare är det dags för en ny uppseendeväckande tidningsnotis.
Den kvinnliga linjebusschaufför som krockade med en annan linjebuss mitt på en lång raksträcka vid Rasbo i Uppland år 2007, fälls i tingsrätten men frias från ansvar i hovrätten. Enligt Svea hovrätt orsakades olyckan av en serie olyckliga och samverkande faktorer.
”Även om chaufförens körsätt sannolikt bidragit till olyckans förlopp anses det inte bevisat att hon genom sitt agerande gjort sig skyldig till sådant felbeteende eller risktagande att det innefattat straffbar oaktsamhet”, menar hovrätten.
Sex människor dödades och fler än 20 skadades i den olyckan.
Och igen…
Strax därpå läser vi om Kristoffer Andersson som omkom i en trafikolycka i skånska Skivarp år 2007. Kristoffer körde sin motorcykel då han frontalkrockade med en 77-årig kvinna som med sin bil färdades på fel sida av vägen. Samma visa som vid föregående olycka. Tingsrätten fäller – hovrätten friar.
Den här listan kan göras hur lång som helst. Och det är inte utan att man funderar på kompetensen hos dem som dömer i tingsrätten. Behövs den instansen överhuvudtaget?
Eller är det fel på hovrätten? För i mina ögon är det ju åtminstone fel någonstans…
Personligen tror jag att många märkliga domar grundar sig på inkompetens inom våra rättsinstanser. Kravet för att bli nämndeman är nämligen att du ska vara aktiv i ett politiskt parti. Den specialkompetens som till exempel en pensionerad kriminaltekniker, haveriutredare eller psykolog besitter är inte värt något om personen ifråga inte är politiskt aktiv. Som om det skulle vara en merit?
Hör gärna av er och ge er syn på saken. Jag är idel öra.