När jag var liten minns jag att nästan alla i min skola hade en negativ syn på biltrafiken. Åtminstone under en period. Vi ritade bilar som spydde ut tjock svart rök och skrev slogans som till exempel ”bilar förstör naturen”. Detta var på 70-talet. Och när jag tänker tillbaka så verkar det som att de enda som visste vad biltrafikens utsläpp betydde för miljön på den tiden, var vi barn.
Men åren gick och snart satt man där med nytaget körkort och en gammal Saab 99 utan katalysator – och blyfri bensin existerade ju inte. Här skulle gasas. Miljötänket var plötsligt som bortblåst.
Så blev det för mig. Men för andra i vår omgivning har den barnsliga naiviteten tagit sig andra uttryck. Jag tänker på Karin Svensson Smith, miljöpartisten ni vet. Hon vill gräva bort stora delar av Sveriges motorvägar för att bygga järnvägsspår. När jag läser nyheten på SVT:s hemsida får jag en bild i mitt huvud där Karin Svensson Smith sitter i sin kammare med vaxkritor och ritar stora smutsiga bilar som spyr ut rök och fina gröna tåg med blommor i fönsterrutorna. Självklart är människorna i bilarna hålögda och deras ansikten kritvita. I tågen däremot är alla glada och färggranna.

Déjà vu

Att Karins idé saknar verklighetsförankring står i min värld utom allt rimligt tvivel. Man undrar ju dessutom hur hon fick idén och om hon verkligen tror på den som en genomförbar lösning? Det vore ytterst intressant att få ta del av hennes tankar, konkretiserade på papper. Gärna med en konsekvensbeskrivning för vad förslaget kan betyda för trafiken i övrigt.
Karin Svensson Smith har gjort sig känd för sina kontroversiella uttalanden och idéer. Här i Proffs har hon vid ett tillfälle sagt att man kan höja koldioxidskatten för att få bukt med den stora privatimporten av alkohol från Tyskland. Ännu tidigare, år 2003 då hon var vänsterpartist, ville hon riva upp delar av motorvägen över Hallandsås för att ge plats åt järnväg. Detta som ett alternativ till tunneln genom åsen. Lite déjà vu-känsla här med andra ord.
Nu vet vi ju förvisso hur illa det gått med tunneln och kanske hade Karins förslag varit minst lika bra med facit i hand. Men jag skulle kunna ge ganska mycket för att få se hennes min när det plötsligt byggdes ytterligare ett körfält på E6 upp för åsen.

”Vi kör för din skull”

Karin menar att vi inte har tid att vänta på nya järnvägar som byggs på ”traditionellt” sätt. Att istället göra europavägarna smalare ser hon som en bra lösning. Men den trafik som rullar där idag då? Var ska den bli av? Jag förstår ju att grundtanken är att den ska bort, men tror Karin på allvar att alla vägar trafikeras av ”nöjestrafikanter”, som när det blir trångt på vägen istället väljer att resa med tåg eller helt enkelt att stanna hemma?
Sveriges Åkeriföretag har några informativa filmsnuttar med budskapet ”Vi kör för din skull”. Karin, du kan se dem på nätet. Gör det!
Självklart behöver vi finna lösningar för att rädda vår miljö. Det visste vi barn som sagt redan på 70-talet. Men att gräva bort vägarna är inte som att stänga en vattenkran för att undvika översvämning när man fyllt sitt badkar. Det är istället som att fylla igen dricksvattenbrunnen. Men hur krångligt blir det inte när du behöver vatten för andra ändamål, till exempel för att dricka det? För vi behöver ju vatten, det mår bland annat hjärnan bra av.