Nåväl, en omstart och ett par minuter senare ser jag att datorns funktion för att ”autospara” lyckligtvis har gjort att endast den sist skrivna meningen försvann. Det tar mig cirka 15 sekunder att skriva in den på nytt.
Totalt har mitt lilla ”datorhaveri” kostat mig tre minuters extrajobb.
Annat var det förr i tiden, när man inte var en lika rutinerad datoranvändare. Då kunde man sitta och skriva i timmar utan att spara dokumentet en enda gång. Men vis av erfarenhet lägger man snart om sina rutiner och blir allt mer förutseende i sitt arbete. Ett program som slår kullerbytta är ingen sensation och därför krävs ett visst mått av förebyggande säkerhetsarbete.
100 inställda turer
Programbuggar är vardagsmat för de allra flesta som dagligdags jobbar med datorer. Det betyder att man måste ha någon form av handlingsplan för att lindra effekterna av att datorn strular. Eller åtminstone borde det väl vara så? För Banverkets del är det däremot inte helt självklart.
För någon vecka sedan stannade all järnvägstrafik i södra Sverige på grund av en strulande dator. Just det, EN strulande dator! Banverket utreder nu hur haveriet kunde få så omfattande konsekvenser och hur det kunde hända. 50 avgångar fick ställas in under de 45 minuter som det tog att få styr på datorn igen.
Det ska i sammanhanget tilläggas att även om alla Banverkets datorer funkar, så är ändå tio procent av tågtrafiken försenad. Alltid!
För lite mer än ett halvår sedan hände ungefär samma sak hos Banverket. Systemet låg då nere i cirka tre timmar. Samma antal avgångar, 50 stycken, fick ställas in.
Utan garanti
Höga röster i vårt samhälle kräver att allt mer gods och allt fler resor ska ske med tåg. Frågan är om vi konsumenter och resenärer kan acceptera att alltid bli försenade – och att vi alla ligger helt i händerna på en enda dator hos Banverket? Tål verkligen samhällsekonomin det?
Idag är det väldigt vanligt med ”Just-in-time”-transporter och även små förseningar kan betyda stora skadeståndskrav mot transportören.
Vilken transportör kan ta sådana risker med tanke på hur illa det svenska järnvägssystemet fungerar?
Men, tänker du kanske, det får ju Banverket stå för!
Inte alls. Oavsett om så hela Banverket havererar så är man inte skyldiga att ersätta tågbolagen med en enda svensk krona. Och inga utländska pengar heller för den delen. Man kan alltså driva sin verksamhet helt utan personligt ansvar i det fallet.
Hur hade det sett ut om åkerinäringen – och alla andra privata företag – hade kommit på idén att utforma sina kundkontrakt på samma sätt?
Kanske dags att prova? Ring Banverket, de har säkert ett kontrakt du kan få kopiera. Eller åtminstone en begagnad dator som du kan få köpa till ett billigt pris. Utan garanti, förstås!