Risken torde ju vara stor för dumma beslut. Ungefär som att en trött yrkesförare kan bli ouppmärksam och kanske ställa till med en olycka.
Men i vägtransportbranschen finns det som tur är tydliga regler. Och numera kan det bli fruktansvärt dyrt om en chaufför bryter mot dessa. Hela företaget sätts faktiskt på spel om det vill sig illa.
Sanktionsavgiften har blivit vår tids giljotin, en fallbila som permanent och effektivt sätter punkt för framtida kör- och vilotidsbrott. Jag funderar på om beslutet att införa sanktionsavgifter möjligtvis är taget efter en lång natts nattmangling. För så dumt är det i mina ögon.
Masochistiskt lagda?
Givetvis måste det finnas spelregler och självklart ska det kännas när man bryter mot dem. Men varför verkar man vara så masochistiskt lagda mot de svenska aktörerna i transportbranschen? Och varför är man så släpphänt mot uppenbara cabotagebrott, dieselstölder och olaga spritförsäljning?
Tänk er en lagsport där det ena laget tvingas att spela med fotbollsregler och det andra med rugbyregler. Kampen blir liksom väldigt ojämn på något sätt.
Och domaren… Han tittar på något kul klipp på Youtube på sin smartphone när ”rugbylaget” har bollen. Ungefär som i verklighetens Transportsverige.
Hemlig agenda?
Finns det månne en hemlig agenda hos de svenska beslutsfattarna som går ut på att sänka hela den svenska åkerinäringen? Att man ser mellan fingrarna – ja, egentligen förbi hela handen – när utländska transportföretag härjar fritt, är allmänt känt. Men nu verkar det som att man med sanktionsavgifterna har fått den sista pusselbiten på plats. Man har nu fått vapnet som kan sänka ett åkeriföretag en gång för alla.
Genom att systematiskt manövrera ut svenska aktörer från vägtransportbranschen, kan den konspiratoriskt lagde se fortsättningen på det mönster som börjar skymta. Naturligtvis är det så, att om vi blir av med de egna företagen så slipper vi bry oss om att arbeta med både trafik- och miljösäkerhet. Ingen i transportföretagen begriper ju ändå vad vi säger. Och åklagarsidan ser inga konstigheter i det som pågår. Då kan man ju som politiker lugnt luta sig tillbaka i fåtöljen och i framtiden hänvisa samtliga trafik- och transportfrågor till EU.
För vi i Sverige kan ju uppenbart inte påverka besluten som tas innanför de stora tunga dörrarna i Bryssel.
Skatt på export
För inte allt för längesedan hade vi en stolt yrkeskår som till och med kallades för ”vägens riddare”. Vi hade många härliga förare som körde svenskt exportgods och som brann för sitt (i många fall) kombinerade intresse och arbete.
Det enda som vägtransportbranschen exporterar idag är skattepengar och arbetstillfällen. Och det enda som syns brinna just nu, är när dieseltjuvar och oseriösa transportföretag eldar upp bevismaterial för att komma undan rättvisan…