Åkeriföretag som söker svenska chaufförer borde nästan få något slags pris. För likt den svenska chaufförskåren, utgör dessa åkerier ett ganska sällsynt släkte. Utländsk bemanning är något som vi har fått vänja oss att möta i svenskregistrerade lastbilar. Vi höjer inte speciellt mycket på ögonbrynen längre när vi ser skyltar i lastbilarnas framrutor med namn som är typiska för till exempel folk från Baltikum.
Länge har det talats om att ”statusen” för chaufförsyrket borde höjas. Och vägen dit har man hittills stavat ”utbildning”. Med höjda utbildningskrav vinns inte endast högre status, utan även trafiksäkerheten borde ju bli bättre i takt med att chaufförernas kunskaper och riskmedvetande ökar.
Nyligen kunde vi läsa i en rad tidningar om att det blir allt vanligare med kvinnliga lastbilschaufförer. Och även det är ett steg i rätt riktning. Tjejer är otroligt duktiga på att köra lastbil, det vet jag av egen erfarenhet, bland annat från min tid som utbildare på ett transportgymnasium i Skåne. Det är vanligt att tjejer går in i transportutbildningen med en betydligt ödmjukare attityd än vad killar gör.

Skiftade färg

Nu har jag berättat om både arbetsförmedlingen och om utbildningar. Frågan är dock om det finns något behov av vare sig det ena eller det andra?
En stor speditör meddelade för ett par veckor sedan sina kontrakterade utlandsåkare att de inte längre kommer att få köra för dem. De ska ersättas av utländska bilar. Alltså ytterligare en ”utflaggning” i raden.
En åkare som jag pratade med är av förklarliga skäl uppgiven. Han har drivit sitt åkeri i många år och hans ansikte skiftade bokstavligt talat färg när han talade om situationen i branschen.
Åkaren hade väl egentligen inget agg mot de utländska förarna i sig, men hade en hel del funderingar kring det svenska rättssystemet.
”Undrar om våra enfaldiga beslutsfattare och tillsynsmyndigheter någonsin ska få ändan ur vagnen och se till att de komplicerade regelverk de själv utformat följs, även av icke svenskar”, sa han.

Logik?

För visst lever vi i ett märkligt land, med en märklig regim. Vi tillåter inte att våra barn får en svensk traditionell skolavslutning i kyrkan. Kristen eller inte. Medlem i Svenska kyrkan eller ej. Men att fira sin skolavslutning i kyrkan hör liksom till, tycker jag. Och man undrar så klart när vi kommer att förbjudas att fira jul – och påsk – eller vår nationaldag?
Vi får inte säga ”negerbulle”, för det är diskriminerande. Samtidigt som samhället diskriminerar våra inhemska åkerier till förmån för (i många fall) fifflande ”gästarbetare”.
Det är tydligen helt okej!
Att lägga stora resurser på att locka människor in i transportbranschen känns med tanke på ovanstående som bortkastade pengar. Ungefär lika märkligt som att vi snart ska införa nya sedlar i Sverige, en procedur som kostar multum, samtidigt som kontanter sannolikt snart inte längre kommer att finnas…
Logik? – Ja, vad tycker du själv?