På det sociala nätverket Facebook föregicks demonstrationen av en rad inlägg i olika grupper och på olika sidor. Några är för demonstrationen – andra är emot den. Precis som det ska vara i ett demokratiskt samhälle.
Men ”motsättningarna” och debatterna har ofta inte handlat om sakfrågan. Den har på något sätt blivit sekundär i sammanhanget. Det har i stället handlat om vem som arrangerade manifestationen. Facket, de röda, sossarna, kommunisterna?
Av den anledningen väljer ett antal personer att stanna hemma. Och detta beslut tapetserar man energiskt alla tillgängliga sidor och grupper med.
På så sätt tycks de tro att de gör branschen en tjänst. Genom att deklarera sin egen ståndpunkt i partipolitiken, vill de såklart vinna över folk till ”den egna sidan” och på så sätt få människor att stanna hemma, istället för att visa omgivningen vad som är fel i vägtransportbranschen.
Men i vanlig ordning har man som stugsittare många synpunkter efteråt. ”Varför fanns inte fler från media där?”, ”varför skrevs det inte si å så” – och så vidare. Man kräver alltså, som vanligt, mer av alla andra än av sig själv, vilket tyder på en märklig uppfostran för att uttrycka det med milda ord.

FB-tuffingar

Jag har försökt att närvara på så många demonstrationer och paneldebatter som möjligt för tidningens räkning. Och jag känner igen väldigt många ansikten varje gång. Det tycks som att det alltid är samma personer som ställer upp.
Men på Facebook vågar fler ”titta fram”. Folk som mig veterligen aldrig har dragit ett enda friskt strå till stacken, som aldrig har synts på en enda paneldebatt eller demonstration, dundrar ut sitt missnöje med facket, de röda, sossarna, kommunisterna? Några uttalar sig på ett sätt som utan tvekan kan definieras som mobbing. Och kanske värst av allt – ”gilla”-tryckningarna haglar in efter att ”tuffe Viktor” (eller för all del Viktoria) har yttrat sig på ett sätt som får lågvattenmärket i Göteborgs hamn att bli rena tsunamin i jämförelse.

Källkritiken är död

Återigen – att ha skilda uppfattningar är en sak. Mobbing och direkta lögner, är en helt annan.
Du som läser det här, ingår antagligen i en yrkesgrupp med väldigt många tusen ”kollegor”. Är det okej för dig att vända bort ansiktet och stänga öronen när en handfull kollegor får ta emot stryk? Hade du gjort det om ditt barn eller någon annan du tycker om hade råkat ut för mobbing?
För mig är det obegripligt att det här får fortgå.
Den här ledaren kommer så klart att hängas ut i alla ”roliga truckergrupper” på Facebook. Men det bjuder jag på. För en gångs skull står det då något vettigt att läsa även där.
Och jag vet att de allra värsta belackarna inte har stake nog att höra av sig till mig personligen. Hur kan jag veta det? Jo, det har nämligen hänt förr!
På Facebook sprids många ”sanningar”. I princip vem som helst kan starta en ”nyhetskanal” i det sociala nätverket. Källkritiken är död – liksom de moraliska aspekterna på vad som ska skrivas – och (kanske i synnerhet) vad som inte ska skrivas.
Jag konstaterar att Freddy Welle på transportfackets avdelning 3 har lagt kepsen. Han tröttnade på de eviga påhoppen. Det som fick bägaren att rinna över var att hans familj blev inblandad i ”debatterna”. Freddy har kämpat som ett djur för att branschen ska må bättre. Vi har nu blivit en kämpe mindre i det arbetet. Frågan är om mobben ska lyckas igen med någon annan? Det är mycket upp till hur du ställer dig i frågan – och hur du väljer att agera. Våga säga emot om du är av annan uppfattning!
Facket, de röda, sossarna, kommunisterna? De som tror att branschfrågan kan lösas utan att utnyttja och blanda in politik, bör nog anmäla sig till en ny sväng i grundskolan.