Hoff ifrågasätter rättssäkerheten vid kontroll av kör- och vilotider. Han pekar bland annat på de i branschen välkända problemen med analysverktygen som står till buds för åkaren. Verktyg som analyserar olika, beroende på vem som skapat programvaran. För några ”standarder” finns inte för tillverkaren att följa och därför är det högst troligt att informationen som åkaren får ut, tolkas på ett annorlunda sätt jämfört med polisens analysverktyg, Octet. Observera att programtillverkaren inte har gjort något fel!
I den bästa av världar hade ju åkaren kunnat köpa sin egen Octet, men si det går inte. Den får endast innehas av övervakande myndigheter. Åkaren får alltså nöja sig med andra lösningar.
För att seriösa åkare ska kunna följa gällande lagar i sin verksamhet måste de givetvis få tillgång till analysverktyg som innehåller samma funktioner som de kontrollerande myndigheterna använder sig av, menar Hans Hoff i sitt brev till ministern.
Klart som korvspad, kan tyckas.
Hoff oroas över att seriösa åkerier som lägger stor möda och budget på att hålla sig inom lagens råmärken, ändå riskerar att få betala stora summor i sanktionsavgifter på grund av teknikens tillkortakommanden.
Brevet till Elmsäter-Svärd avslutas med frågan, ”vilka åtgärder avser infrastrukturministern att vidta för att skapa rättssäkerhet vid kontroll av kör- och vilotider?”.

Bra som det är

”Min uppfattning är att systemet är rättssäkert”, skriver ministern i sitt svar. Och hon fortsätter: ”Våra kontrollmyndigheters analysutrustning är konstruerade så att de kan verifiera att gällande kör- och vilotidsbestämmelser följs. Överträdelser som analysutrustningen presenterar kontrolleras därefter alltid manuellt och i detalj av en utredare så att bara konstaterade överträdelser rapporteras. Det är förstås också tillståndshavarens eget ansvar att försäkra sig om att färdskrivare och övrig utrustning man själv har valt är lämplig för ändamålet. Jag avser inte att vidta några åtgärder i detta hänseende.”
Utan att alltså svara på Hoffs fråga, beskriver hon istället myndigheternas och Octetens förträfflighet. Därefter skjuter hon över allt ansvar för den illa fungerande tekniken, som står till branschens förfogande, på åkaren.
Problemet är att åkaren inte har något ”val” så som ministern vill göra gällande. Något hon uppenbart inte begriper.
För att riktigt uttrycka sin okunskap, alternativt sitt ointresse, avslutar hon sitt svar med orden ”Jag vill i det här sammanhanget påminna om att Transportstyrelsen vart tredje år kommer att genomföra och analysera tillståndsmätningar av regelefterlevnaden inom yrkestrafiken på väg.”.
Pinsamt, Catharina. Jag blir smått rosig på kinderna – för din skull!

Bubbel och snittar

Under tiden Elmsäter-Svärd är ute på resor för att klippa blå-gula band i rondeller och på broar, eller reser runt för att titta på hur järnvägen sakta men säkert rostar sönder och tågen ligger utspridda i skogarna, håller åkerinäringen på att brottas med sina gigantiska bekymmer. Problem som ministern borde ha satt högt upp på sin agenda, men som så klart är jobbiga att ta tag i. Det är lättare att mingla med bubbel och snittar än att hålla vår infrastruktur i gott skick.
Järnvägens förfall är akut. Om mer gods ska rulla på räls är det hög tid att börja underhålla spåren. Annars ser de snart ut som? Sveriges vägnät.