Vi läser om hur norrmännen nästan bokstavligen jagar livet ur oseriösa transportörer som försöker sig på att köra olagligt – och om stentuffa kontroller längs det norska vägnätet – och vid landets gränser.
Finland är också på hugget. Dit ska man inte heller åka om man har som affärsidé att köra gods på ett sätt som ligger utanför lagens råmärken.

Omvärlden har vid många tillfällen spänt sina muskler och statuerat exempel på hur illa det kan gå om man inte följer de regler som gäller.
Och här i Sverige… här utreder vi. Och det gillas av EU, som flera gånger har deklarerat sitt missnöje med både Finlands och Danmarks sätt att hantera kriminaliteten.

Ganska nyligen lämnade ett hyfsat enigt trafikutskott över ett förslag innehållande sex punkter som man anser att regeringen bör titta närmare på för att komma tillrätta med buset på våra vägar.
Alliansen har på alla punkter reserverat sig. Och därmed kan man ju på allvar fundera över trafikutskottets roll och existensberättigande.

Motiven till reservationerna är ganska snarlika på de sex punkterna. Man hänvisar till pågående utredningar och ”insatser”, samt att man gömmer sig bakom EU och deras paragrafer.

”Pågående utredning” är ett ord som antagligen får de flesta i vägtransportbranschen att känna sig illamående. Uppgivenheten är stor, det framgår ganska snart när man pratar med åkeriägare runt om i landet.

Vår infrastrukturminister har lagt ner mycket tid på att resa runt och hälsa på hos olika åkerier. Hon borde rimligtvis därmed vara fullt medveten om hur branschen mår.

Jag minns inte första gången jag hörde en politiker säga att ”vi har startat en utredning”, till exempel i fråga om olaga yrkesmässig trafik. Fortfarande pågår alltså dessa otroliga långbänkar – och några resultat har vi ännu inte sett röken av.

Om det någonsin kommer att bli aktuellt att klampa en lastbil, lär detta sannolikt omgärdas av en byråkrati som kan få den allra mest luttrade byråkraten att sucka av uppgivenhet och tristess.

Jag har ofta påstått att de problem som branschen står mitt uppe i, inte har någon partifärg. Det är inte endast den sittande regeringen som äger, eller har ägt, frågan. Men faktum är att den negativa utvecklingen för branschen helt klart har skenat iväg på senare tid. Inte heller det kan kanske fullt ut belastas Reinfeldt och hans stab. Däremot har man nu snart haft åtta år på sig att komma tillrätta med eländet, men man har uppenbart valt att blunda för problemen – alternativt låtit sig påverkas av lobbying från företag och organisationer som kan tänkas tjäna grova pengar på det som nu tillåts pågå helt obehindrat.

Till detta lägger vi ett knackigt rättsväsende och en illa fungerande kontrollverksamhet inom Transportstyrelsen (som vi kommer att vidareutveckla inom kort i Proffs).

Avslutningsvis en icke helt orelevant fråga – vad gör Sveriges Åkeriföretag? Det kokar i era led, för kännedom…