Är det relevant att prioritera trafikbrott?

Under polisens senaste "hastighetsvecka", ertappades totalt 6 576 bilister med att köra fortare än tillåtet på de svenska vägarna. Siffrorna är föga förvånande, det räcker ju med att titta ut på vägen utanför redaktionen så förstår man rimligheten i det redovisade antalet.

Av samma statistik framgår att 401 av dessa förare förlorade körkortet på grund av just fortkörning. Visst är det skrämmande, eller hur?
De 401 förare som nu får hänga bilnycklarna på kroken ett tag framöver, tillhör en kategori som fullständigt skiter i andras säkerhet, för att tala klartext.

De är inte per automatik ”duktigare bilförare” än andra bara för att deras bil kan köra i 90km/tim utanför en skola. För just ”jag är så duktig”, är ett icke helt ovanligt argument från folk som vill köra fortare än tillåtet.

En ambulansförare som jag känner, berättade att han har tröstat väldigt många ”duktiga bilförare” som suttit och gråtit på trottoarkanten efter att ha kört ihjäl en annan människa.

Fortkörningar, tokiga omkörningar, rödljuskörningar och andra huvudlösa ageranden gör att åtminstone jag känner ett rejält mått av oro när mina barn till exempel ska gå över gatan efter att skolbussen har släppt av dem vid hemmet på eftermiddagarna.
Och förutom fartbusarna får vi inte glömma alla som kör påverkade av alkohol och/eller narkotika.

Man funderar på vart ”sans och vett” tagit vägen. Om man under en enda vecka, via en intensivsatsning, lyckas hejda 401 fartsyndare är det ju en befogad fundering.

Hur ser det då ut när polisen inte syns på vägarna, vilka siffror talar vi då om?

Att så här i en tidningsspalt begära att polisen ska ”prioritera hastighets- och nykterhetsbrott” är ju självfallet en smal sak. Men är det en relevant tanke?

Kan man ställa den här typen av brottslighet i relation till andra kriminella handlingar och mena att den ena brottsligheten är värre än den andra?
Jag tror faktiskt inte det.

Det enda som antagligen står till buds för att lösa åtminstone en del av problematiken måste ju ändå vara att anställa fler poliser. Främst trafikpoliser, för de tillhör en grupp som är lika ovanlig som en svensk fjärrbilschaufför.

Statusen på en trafikpolis är av någon märklig anledning låg inom kåren. Där har man ytterligare ett problem som polisledningen måste göra allt för att ändra på. Till exempel genom högre löner till dem som vill specialisera sig inom trafikövervakning, fordons- och förarkontroller.

Idag vill tydligen de flesta poliser springa omkring som ”CSI-snutar” och pensla fingeravtryck. Det är coolt. I alla fall om man ska tro på de konstaplar som jag har pratat med genom åren.
Nog om det, för tillfället i alla fall.

När den här tidningen dimper ner i din brevlåda, har jag precis kommit hem från en (förhoppningsvis) trevlig och givande helg på Stockholm Truck Meet på Stockholmsmässan i Älvsjö.
Mer om utställningen och den paneldebatt som hölls där, kan du läsa om först i nästa nummer av Proffs. Den tidning som kommer ut den 27 juni. Kör med omtanke, så ses vi då!

Om artikeln

Publicerad: 2014-05-23 00:00
Kategori: Ledare
Taggar: Fortkörning Trafikbrott Trafikpolis