Det som branschen kräver kan knappast någon tycka är ”för mycket”. Frågan är däremot varför en sådan här kampanj över huvud taget behövs. Vårt politiska etablissemang borde bokstavligt talat skämmas ögonen ur sig. Att alla ska följa spelregler, lagar och paragrafer, borde ju vara en högst rimlig och lika självklar sak som att straffen för begångna brott ska vara lika för alla. Men så är det inte. Långt därifrån!

En paradox
I vår nätupplaga publicerade vi i början av januari en artikel som vi fått oss tillhanda av våra norska tidningskollegor på TransportMagasinet. Av den framgår hur fel det kan bli – även när politikerna försöker tänka rätt. Ökat antal kontroller och högre sanktionsavgifter har faktiskt en motsatt effekt än den avsedda, som ju är att skapa ”ordning och reda” på vägarna. Och att sätta åt de transportörer som bedriver olaglig verksamhet i någon form.

Att driva in skulder från utlandet är ingen lätt sak. Och det är just detta som bidrar till att snedvrida konkurrensen ytterligare genom att öka antalet kontroller på våra vägar. En paradox av genant stora mått, med andra ord.

Rättvisa
Ett exempel som ges är, att om polisen stoppar ett norskt ekipage och ett utomnordiskt – och båda får böter för exakt samma sak, måste norrmannen betala. Det ser myndigheterna till. Allt medan det är helt upp till det utomnordiska åkeriets goda vilja om de vill öppna börsen eller ej. Och den viljan är enligt TransportMagasinet inte speciellt stor.

Alltså – en kostnad för norrmannen som inte drabbar det utomnordiska åkeriet. Och ju fler kontroller, desto större kostnader läggs på norrmännen i exemplet.

Det här handlar inte om vilken nationalitet chauffören i fråga har eller vem som äger bilen. Det handlar om rättvisa. Jag tror inte att vi hade tillåtit småländska åkerier att slippa böter, medan alla andra tvingades betala. Eller..?

Röstade vi fel?
”Här stannar Sverige” kräver nu bland annat en dialog med landets politiker. Man kräver också att Jens Nilsson (S) och Peter Lundgren (SD), som båda är våra politiska representanter i EU, i just transportfrågor, börjar samarbeta. Varför så inte skulle ske, har jag svårt att förstå. Har vi råd med partipolitisk prestige? Man kan ju tycka vad man vill om SD/S och deras politik. Ärligt talat – vilken skada hade det inneburit om man gjorde armkrok med varandra i EU?

Kan man ena nära nog hela vägtransportbranschen i kampen för en schystare bransch, då vore det väl märkligt om inte två personer i Bryssel skulle kunna samarbeta… Eller röstade vi helt enkelt på fel personer i förra vårens EU-val?

Nu är klockan faktiskt 12 och det är torsdag. Nu ”stannar” mina fingrar. Jag och mina kollegor stöttar ”Här stannar Sverige” till etthundra procent!