”Förbjud fossila drivmedel”, löd rubriken.
Jag satte mig tillrätta på kontorsstolen och började läsa texten. Det här är för dumt för att ens lägga tid på, tänkte jag och stängde webbläsaren.

Strax kommer jag på mig själv med att fundera på Karins budskap. ”Sverige bör ha ambitionen att vara ett föredöme och fasa ut användningen av fossil energi”, stod det.

Hon fortsätter med att förklara att ”ingen villaägare i Sverige skulle i dag få för sig att installera en oljepanna. Mellan 1973 och 2014 sjönk användningen av eldningsolja från 9 till 0,6 miljoner kubikmeter. Det är dags att även transportsektorn – som fortfarande till över 90 procent baseras på fossila drivmedel – går igenom samma förnyelse”.

Problemet, som Karin kanske inte har tänkt på, är att alternativen för att driva en lastbil inte är riktigt lika många, eller åtminstone inte lika enkla, som för den som vill ha det varmt i stugan. Att plocka energi från berget, gräsmattan, sjön – eller genom att hugga en kubikmeter ved – funkar inte riktigt lika bra i lastbilsvärlden. Det är faktiskt sant, Karin!

Nu kan mina nyss nedpräntade rader sannolikt leda till slutsatser som att jag vill förlöjliga klimatfrågan – och Karin. Det är inte alls så. Klimathotet ska tas på största allvar. Problemet är att Karin antagligen har en lite väl överdriven tro på Sveriges ”impact” vad gäller övriga länders klimatpolitik.

Självklart tycker andra länder att Sverige gör goda insatser. Men hur många följer våra exempel? Titta några mil österut så förstår ni vad jag menar.

Svenska politiker har haft lång tid på sig att peka ut riktningen för vilka drivmedel man vill att våra två svenska lastbilstillverkare ska fokusera på. Men har man gjort det? Nej, inte enligt min uppfattning. Däremot står man gärna och flinar in i kameran och är med och klipper band så snart en ny motor har utvecklats för ett nytt ”miljövänligare” drivmedel.

Andra, icke fordonsrelaterade, miljöfrågor är småskalig vattenkraft och solenergi. Där råder en dubbelmoral av sällan skådat slag. Vattenkraften beskattas bland annat genom höga fastighetsskatter. Man vill dessutom ha bort verken. Och solcellerna ska man också beskatta.

Detta, tillsammans med höjda drivmedelsskatter – oavsett om de är fossilfria eller ej – får mig att dra slutsatsen att alla ”goda insatser” i grunden handlar om att i första hand driva in pengar till statskassan.

Nu är det sommar. När jag skriver den här ledaren ligger min egen semesterledighet alldeles runt hörnet. Om bara några dagar ska jag luta mig tillbaka i solstolen och fundera över framtiden. Inte min egen, rent personligen, utan snarare hur vi ytterligare kan skärpa vår ton mot de aktörer i branschen som envisas med att inte följa gällande spelregler.

En sak är åtminstone klar. Vi kommer fortsatt att ringa upp transportköpare som väljer att se mellan fingrarna vad gäller regelefterlevnad, moral och etik. I Proffs ska det göra ont när man är dum. Även i framtiden!

Vi på Proffs har ett spännande och intressant jobb. Även om vissa ämnen är väldigt tråkiga att behöva engagera sig i.

Det som möjligtvis livar upp stämningen är när vi ringer upp en transportköpare som ertappats med ”fingrarna i syltburken”. Det blir ungefär som att röra runt i en myrstack.

Kör försiktigt i sommartrafiken. Visa respekt för våra vägarbetare, men också för mindre rutinerade trafikanter som är ute på semesternöjen!