Det som oroar mest för tillfället är att attityden hos nyss nämnda människor har förändrats radikalt på senare år. På ren svenska så tycks många skita i om det egna företagets logotyp släpas i dyngan. En politiker bryr sig inte om att vi kallar honom för arrogant när vi citerar den ena intetsägande floskeln efter den andra.

Och på tal om floskler. Någon uppfinningsrik konsult har antagligen tjänat storkovan på sin idé om att ta fram det mest resursslösande dokumentet som någonsin skapats. Code of conduct – uppförandekod nertecknat på papper och som kastas i ansiktet på varje journalist som bara ens tänker tanken att fråga om varför ett företag använt sig av en olaglig transport. Vackra ord på ett papper hjälper inte branschen.

Vad gör vi som samhällsmedborgare när våra politiker blundar för problemen och kategorisk vägrar att ta sitt ansvar? Vad gör vi när chefer för våra tyngsta myndigheter inte ens svarar på medias frågor?

Befattningar är uppenbart något man nuförtiden vill ha enkom för de höga lönerna skull. Karriärklättring tycks ha blivit betydligt viktigare än ansvarstagande och en vision om att utföra ett jobb med kvalitet och engagemang.

Och på tal om ansvar. Finns det egentligen något som heter det när det handlar om politiker och myndighetschefer? Om det till exempel skulle visa sig att slakten av trafikpolisen nu blir så total som både polisen på fältet, åkerinäringen och polisforskare tror – kommer det att få konsekvenser för beslutsfattarna? Kommer ministrar och polischefer att straffas för att de inte har tagit sitt ansvar? Icke – det är de seriösa företagarna och de ärliga medborgarna som får betala kalaset.

Ärligt talat förstår jag inte att inrikesministern fortfarande har tillräckligt med tålamod kvar för att låta polisens högste chef få sitta orubbad på sin post. Dan Eliasson måste i skrivande stund tillhöra den mest kritiserade hövdingen i Sverige – kritik som sannolikt inte är helt taget ur luften med tanke på att 80 procent av poliskåren kan tänka sig att säga upp sig.

Just nu känns det som att vi öser vatten ur ett sjunkande skepp. Och det finns säkert en formel för när vattnet börjar forsa in snabbare än vad vi mäktar med att ösa.

Som tur är, verkar det som att branschen inte tänker ge sig utan strid. Till exempel rullar HSS-korteger lite då och då för att påminna allmänheten om vägtransportbranschens och trafikpolisens i många fall tynande tillvaro. Många chaufförer stannar vid vägkanten vid midnatt och lunch och lägger troget upp foton på Facebook. Men hjälper det?

Jo, det är jag övertygad om. Vägtransportbranschen har fått stå i rampljuset betydligt oftare nu jämfört med för lite drygt ett år sedan. En del politiker har faktiskt gnuggat sömnen ur ögonen och allmänheten har, inte minst tack vare SVT:s engagemang i sak, fått en viss uppfattning om vad olagliga transporter innebär för gemene man.

Nu är det snart jul och nyår. Vi på Proffs tackar alla som prenumererar och läser vår tidning. Och ett speciellt tack riktar vi till alla som bidragit med tips och idéer till redaktionen.

Jag vill också passa på att rikta ett varmt tack till våra annonsörer som gör det möjligt för oss att producera en, enligt min mening, vass och orädd tidning – och som därmed bidrar till att skapa ordning och reda i lastbilsbranschen.

Nu är det snart 2016 och vi ser verkligen fram emot att ta nya tuffa tag för den seriösa åkerinäringen. Svensk som utländsk.