Under 2015 rapporterade vi ofta om trafikpolisens strävsamma arbete för att stävja trafik- och transportrelaterade brott. Vi har ofta ställt oss frågan när – eller ens om – politiker och myndighetschefer tänker ta sitt ansvar och inse värdet av en väl fungerande trafikpolis.

Kanske inte varje dag, men väldigt ofta, läser vi i dags- och fackpress om rattfulla lastbilschaufförer. Ibland lyckas polisen få stopp på dessa förare innan det händer något farligt. Men inte helt sällan avslöjas fyllorna i samband med avåkningar eller andra incidenter där stora, kostsamma samhällsresurser måste sättas in.

Fler poliser på våra vägar, med kompetens och intresse för tung, yrkesmässig trafik hade sannolikt kunnat ha förhindrat några av dessa ”olyckor”. Klart är att alkobommar och trafiksäkerhetskameror inte har gjort det. Därmed inte sagt att dessa är onödiga – men de måste ses som ett komplement för att effektivisera polisens kontroller och inte en ersättare för nämnda yrkesgrupp.

Jag skrev nyligen en debattartikel i Svenska Dagbladets Näringslivsbilaga. I den menar jag att vår inrikesminister, Anders Ygeman (S), genast bör sätta ner foten och börja agera mot ett fortsatt dränage av specialkompetensen inom trafikpolisen. En yrkesgrupp som idag, teoretiskt, består av färre än 200 poliser. Alltså 200, vars uppgift är att bevaka all trafik i hela Sverige, och som ska se till så att åkerinäringen (all yrkesmässig trafik) ska kunna konkurrera på lika villkor. Ynkligt av ett land som vill kalla sig för rättsstat och dessutom världens bästa på trafiksäkerhetsområdet. Snacka om att ge uttrycket ”tomma tunnor skramlar mest” ett ansikte.

Årets redaktionella uppdrag här på tidningen blir att fortsatt ta ett hårt grepp om de aktörer inom vägtransportbranschen som väljer att ta sidospåret för att tjäna pengar. Vårt koncept har hittills skapat en oro hos många aktörer, vilket ofta märks när vi ringer upp dem för att ställa frågor om olagliga transporter som stoppats på vägarna. Transportköpare har olika sätt att bemöta oss. Vissa pratar, andra inte. En del öppnar sina dörrar, andra hänger på ett extra hänglås.

Oavsett vilken metod man väljer, kommer vi att fortsätta med att ge dem möjlighet att förklara sina tilltag i vår tidning.

Många läsare kontaktar oss för att tipsa om oegentligheter. Tyvärr har vi ibland svårt att hinna besvara alla mejl och telefonsamtal. Men vi läser och lyssnar på alla. Och vi kollar upp så många tips som vi mäktar med. Vissa blir artiklar, andra inte. Av olika anledningar.

Men jag vill passa på att tacka alla som engagerar sig i kampen för en sundare bransch.

Som tur är mår en stor del av åkeribranschen bra. Självklart kommer även dessa företag att få ta plats hos oss, även i fortsättningen. Min allra högsta önskan är att vi så småningom enbart kommer att ha anledning att skriva om dessa seriösa och välmående företag och företagare.