Men skulle du våga satsa på en eldriven lastbil, förutsatt att infrastrukturen fanns (så klart)?
Alternativa bränslen har skattats till döds förr. Likaså har produktion av förnyelsebar elektricitet beskattats hårt. Det senaste på det temat är beskattningen av sol-el.
Vad är det då som säger att eldrivna lastbilar inte ska gå samma öde tillmötes?
När elvägen på E16 vid Sandviken invigdes tidigare den här sommaren, får vi journalister veta att man har gjort beräkningar som säger att det kostar cirka 45 kr/mil att köra med en dieseldriven långtradare i den trafik som nu rullar i projektet. Motsvarande peng för det eldrivna ekipaget är åtta kronor.
Jag har en känsla som säger att någon, eller några, politiker kan tänkas bli sugna på att via någon form av beskattning kamma hem åtminstone merparten av mellanskillnaden. Vågar någon sätta emot?
Vad gäller själva elen som går åt, finns det nog också all anledning att sätta sig ner och fundera en stund. Ponera att det i framtiden blir väldigt vanligt med eldrivna lastbilar. Och att kanske även transporterna på järnväg ökar? Detta samtidigt som eldrivna personbilar vinner allt mer mark.
Var kommer elen ifrån vid ett sådant scenario?
Svarar någon ”vindkraft” så får ni rött kort! Det går ju som bekant inte att lagra elenergin i speciellt stor skala. Och även om vi skulle förvandla Sverige till en nåldyna, med vindsnurror på varje ledig yta, skulle det ändå inte gå att lita på att tillgången motsvarar efterfrågan.
Det krävs reglerkraft. Och som det ser ut idag, är det kolkraftverken som kommer att stå stand by i allt högre grad för att kunna rycka in när vinden mojnar. För kärnkraft vill vi inte ha – och vattenkraften klassas som miljöfarlig(!) verksamhet.
För varje nytt vindkraftverk som sätts upp, eldas det alltså ytterligare i kolkraftverken. Även om de inte producerar el. Ett kolkraftverk kan nämligen inte stängas av om det ska användas som reglerkraft. Här har vindkraftsförespråkarna inte berättat riktigt hela sanningen…
Nyss nämnda kan naturligtvis komma att bli ännu en svart sida i historieböckerna. Men att lura folk i ”miljöns namn” är inget nytt. Volkswagens avgasbluff är ett hyfsat färskt exempel.
Den röda tråden är givetvis – pengar. Det handlar i grund och botten om vem som kan sno åt sig den största delen av dina och mina pengar.
I lastbilsindustrin mullrar det i skrivande stund högt. Där handlar det om de olagliga kartellerna, där EU nyligen dömt ut de högsta böterna någonsin. Även där är miljön inblandad i form av ”försenade” miljömotorer. Och nästan alla lastbilstillverkare har fått sig en rejäl smäll på fingrarna – alla utom Scania, som envist hävdar att de är oskyldiga.
Inte heller MAN har fått betala eftersom det var de som visslade. Varför de visslade, lär sannolikt framtiden utvisa…
Scania har för övrigt avsatt 3,8 miljarder kronor i-fall-att…