Det var så klart glädjande att läsa promemorian ? men det känns ändå så ?onödigt? på något sätt. Vi hade ju redan en förordning att förhålla oss till och som uppenbarligen fungerar i alla andra EU-länder.
Det var i höstas som Transportstyrelsen offentliggjorde sin snäva och från många håll bespottade tolkning av EU-förordningen som reglerar cabotagetransporter. Den har kommit att innebära att många utländska transportörer, som med tidigare tolkning skulle ha blivit rapporterade för otillåtet cabotage, numera slipper undan straff. Detta på grund av (i min värld) onödigt ordvrängande och överanalyserade begrepp i förordningen. Sådant som borde vara en rättsinstans uppgift att ta hand om.
I promemorian som nu är ute på remiss, föreslår man att den nationella bestämmelse, SFS 1998:786, som reglerar ansvar för överträdelser av de EU-rättsliga reglerna om cabotagetransporter på väg, ska förtydligas.
Redan innan nyss nämnda promemoria blev allmänt känd, lyssnade vi med några andra länders kontrollmyndigheter hur man tolkar EU-förordningen (EG) nr 1072/2009, i de delar som reglerar cabotaget. Ganska omgående stod det klart att man utomlands har en betydligt tuffare inställning till vad som är rätt och fel, jämfört med vår svenska Transportstyrelse. Vare sig i Tyskland, Danmark eller i Norge behöver man stå med mössan i hand för att be om lov för att bötfälla utländska transportfuskare. Där är det generellt sett raka puckar i alla led, från trafikpolisen och uppåt i rättssystemet.
Fuskar man så kostar det, helt enkelt. Precis som vän av ordning sannolikt anser är helt rätt.
Som jag vid tidigare tillfällen har sagt – vilket jag absolut vill understryka – så är Transportstyrelsens gällande tolkning inte fel rent juridiskt. Naturligtvis är myndighetens experter på juridik pålästa och duktiga, men det handlar som sagt om tolkningar. Och då Transportstyrelsen har tolkningsföreträde, är det bara att ”gilla läget”. Eller?
Om vi höjer blicken och återigen tittar utanför Sveriges gränser, konstaterar vi att vår blå-gula tolkning går stick i stäv med de flesta andras hållning till samma förordning. Detta torde vem som helst kunna se och frågan är så klart varför Sverige väljer att gå i helt motsatt riktning.
Kan det handla om något så banalt som prestige? Att man har sagt en sak som man sedan inte vill ändra uppfattning om? I synnerhet inte efter att ha fått ta emot väldigt mycket ”stryk”…
Hur som helst. Oavsett vad som ligger till grund för Transportstyrelsens uppfattning om vad som kan anses vara otillåtet cabotage eller ej, är det bra att man nu försöker göra rätt. Det som däremot fortfarande ger en besk smak i munnen är att tjänstemän, avlönade av samhället, ska behöva lägga tid på något så självklart som att sätta åt de aktörer vars affärsidé går ut på att utnyttja alla möjliga luckor i lagen. Detta med tanke på att det redan finns regler, som uppenbarligen fungerar utanför Sveriges gränser.
Vi som anser att brott ska beivras, hoppas nu att de ändringar som promemorian handlar om också ska bli verklighet. Går allt som planerat, träder ändringarna i kraft den 1 juli i år. Prestige eller inte – otillåtet cabotage eller olaga yrkesmässig.
Kalla det precis vad sjutton som helst bara det kostar (mycket) pengar för aktörerna som jävlas…